Det tankesättet har Julita GoIF anammat och startat Supersportis även där. KK var på plats en onsdagskväll i gymnastikhallen där det tio minuter innan det var dags att starta myllrade av leksugna barn och föräldrar. Den här kvällen var, Marcus Karlsson sjuk. Istället fanns där tre ledare som övertog ansvaret: Simon Karlsson, Anna Gustavsson och Anton Claesson.
Vad gör man då på Supersportis?
Det hela sammanfattades väldigt bra av Simon Karlsson när han förklarade vad de 45 barnen mellan 4–12 år skulle pyssla med den här timmen.
‒Vi ska ha så kul som möjligt och ingen ska någonsin vara ensam utan vi gör alla lekar tillsammans så ingen känner sig utanför, sa han i sitt lilla anförande till barnen och alla verkade hålla med fullständigt.
Det fantastiska är att i Julita finns det uppskattningsvis 63 barn som har åldern inne för den här aktiviteten och den här kvällen var 45 av dem med. Förra onsdagen var 52 av 63 med, en helt fantastisk siffra.
Den här onsdagen var det fjärde gången som de träffades och tidigare har aktiviteterna varit: hinderbana, innebandy/badminton och triathlon och den här kvällen var det fotboll på programmet. Det är de idrotter som utövas i det lilla samhället och efter den här fjärde gången så är det lika många gånger kvar innan man sätter punkt för säsongen.
Hela tanken med upplägget är att ha så roligt som möjligt och inte tävla på något sätt. Så vi frågade en liten knatte och hans kompis som satt och pustade på avbytarbänken i en paus.
Vad är det som varit roligast i dag?
‒Det är att göra mål så att man får jubla och alla säger att man gjort något bra, sa de båda grabbarna i munnen på varandra.
Så hur god tanken än är att inte räkna resultat eller mål, så verkar ändå det där lilla tävlingsmomentet vara viktigt för en del. Men det ska sägas, på den andra planen trillade målen dit titt som tätt och där verkade ingen bry sig speciellt mycket om vem som ledde eller vann.
Men en sak hade det gemensamt – de hade väldigt kul.