Nu ser det helt plötsligt betydligt bättre ut i tabellen för VFC som har skaffat sig kontakt med lagen framför och håller distansen bakåt. Detta efter ett en taktiskt väl genomförd match där tanken var att störa Örebros trebackslinje så tidigt som möjligt i uppspelsfasen och tvinga dem till att spela långa bollar.
Taktiken lyckades och där bak i mittförsvaret har VFC två av seriens bästa mittbackar i Erik Lindgren och Niklas Rautiainen. De kompletterar varandra perfekt och tog hand om alla långbollar och även de efter marken.
När sedan de båda ytterbackarna, i det här fallet Pelle Isgren (i sin 150:e A-lagsmatch) och Matthias Karjalainen gör bra matcher då har VFC ett ramstarkt försvar.
Det VFC kan sakna är en bollhållare och spelfördelare av klass på mitten. Bollvinnare finns det däremot gott om och framåt börjar Emil Olsson, ett mål, och Vedran Benca, två mål, hitta varandra bättre och bättre.
VFC fick en bra start och Vedran Benca satte 1–0 efter en kvart efter att Pelle Isgren krigat till sig bollen och försökt väggspelat med Emil Olson som istället gjorde det oväntade och friställde Benca som skickligt rullade in bollen i hörnet via stolpen.
Tre minuter senare var samme Benca nära att göra 2–0 på cykelspark och några minuter senare nickade Emil Olsson från nära håll, men fick inte ner bollen.
Sekunder innan paus var Martin Lindgren centimeter från att göra mål från nära håll, men bollen studsade olyckligt.
I den andra halvlekens första 10–15 minuter har VFC sin bästa period i matchen – och kanske på hela säsongen. Örebro spelades ut fullständigt och det är ett mirakel att inte 2–0 ramlade in.
‒Då blev jag orolig, vi har spelat så här bra förut i matcher och inte gjort mål, men istället har då motståndarna kontrat in ett mål och jag var rädd för att det skulle hända igen, erkände Rickard Johansson.
Och det var faktiskt nära 1–1 i 67:e minuten då ett missförstånd i försvaret sånär friställde Gabriel Abrahamsson, men bollen smet utanför Alex Juhlins vänstra stolpe.
I den 70:e minuten kom Jocke Juhlin in och 30 sekunder senare var det nära 2–0, då Jocke spelad fram Pelle Isgren som i sin tur friställde Emil Olsson som borde ha gjort något bättre av det inlägget.
Men Olsson fick sin revansch i 78:e då Jocke Juhlin och Vedran Benca samspelade fram till Emil och den här gången gjorde han inget misstag. 2–0 och matchen kändes avgjord.
Ännu klarare kändes det när 3–0 kom i 86:e genom hete Vedran Benca helt på egen hand. 3–1-målet kom i slutsekunderna och betydde egentligen ingenting.
Nu är det Rynninge på torsdag, ett Rynninge som på lördagen slog starka Sylvia på Östgötaporten. Men spelar VFC så här bra är det ingenting som är omöjligt för Rickard Johanssons grabbar.