‒Det var en rak fråga, men inte lika lätt att ge ett rakt svar. Det gick jättebra första året då vi vann serien och sedan började vi bra i femman och ledde serien efter sju matcher. Då började jag märka att det var något som saknades hos killarna. De ville inte träna och då blir det ohållbart att lägga upp träningar och jag ledsnade.
Det var inget missnöje mot dig då?
‒Det tror jag inte, i alla fall var det ingen som sa något. Då hade jag säkert fått höra det genom de duktiga ledarna Ola Söderqvist och Fredrik Arnoldsson. De har förstått det här med bruksandan som är så härlig i Hälleforsnäs. Tyvärr har inte alla spelarna samma tänk.
Hade du en bra tid i HIF?
‒Det var jätteroligt och det finns mycket kvalité i laget, vi slog ju bland annat seriesegrarna Afrikanska.
Har telefonen gått varm hemma hos Lundkvists nu då?
‒Nej, det har varit lugnt, det kanske inte är så många som vet att jag har slutat.
Om Vingåkers IF, som står utan tränare, hör av sig vad säger du då?
‒Jag har varit där fyra gånger och senast fick jag sluta mitt under säsongen eftersom jag gick in i väggen, så det tror jag knappast blir aktuellt.
Hur ser du på 2018 för din del?
‒Jag ska åka och titta på fotboll och jag hoppas att VFC får ordning på sin fotboll och kan bli ett topplag. Jag tror på "Vargen", Jukka Rautiainen och Bengt Jansson, det är en bra trio och kan nya tränarna få ordning på laget så hoppas jag att VFC kan bli ett topplag.