Det var kul att se KSK den första kvarten i den här matchen. Anfall efter anfall rullades upp och de rödklädda skapade massor av möjligheter. Därför var det inte alls orättvist att KSK gjorde 1–0 redan efter sju minuter.
Då var det Mohamad Hassan som snappade upp en för lös tillbakapassning, han sprintade och hann precis före målvakten som han lobbade över och tog bollen på andra sidan och förpassade bollen i mål. Riktigt snyggt.
KSK fortsatte sedan i ungefär en kvart att trycka tillbaka OIK, men sedan började spelet att jämnas ut. När sedan en av KSK:s absolut piggaste spelare, Abdurrahman Arnout, skadade sig i den 26:e minuten, då dog lite av KSK:s offensiva spel.
Skadan såg ut att vara liknande Zlatan Ibrahimovics, med en översträckning i knät som gjorde väldigt ont. I värsta fall kan det alltså röra sig om en korsbandsskada.
‒Det pulserar i knät och gör ont. Jag ska åka till sjukhuset snart, sa han där han låg vid sidan av avbytarbänken i halvtid.
Strax innan paus kom kvitteringen och det var helt rättvist i det läget. Andra halvlek börjar med en sanslös dominans från OIK:s sida. I den 53:e minuten står det i anteckningsblocket: "Nu är det bara en tidsfråga innan 1–2 kommer".
När sedan Anton Bago visades ut efter två gula kort i den 60:e minuten, då kändes det kört. Men det dröjde ytterligare 14 minuter, men sedan kom det oundvikliga 1–2 – ett resultat som sedan höll sig matchen ut.
Tränaren Niclas Valtonen var förstås inte nöjd med resultatet, men han såg andra glädjeämnen.
‒Vi gör vår klart bästa match, det blir bättre och bättre. Hade vi inte fått en utvisning hade det kanske kunnat gå bättre resultatmässigt, men jag är nöjd med sättet som grabbarna kämpade och spelade, sa han.
Många KSK:are var duktiga, målvakten Jonathan Bergstedt var säker, Ali Omar Mohamed är ett kvicksilver som kämpade hårt matchen igenom och mittförsvaret såg säkert ut och höll koll på OIK:s farlige Pontus Holmström som för en gångs skull blev mållös.