I det inledande gruppspelet ställde VVK mot Falkenberg och Lund. Två lag som till slut fick kliva upp på prispallen, Falkenberg som svenska mästare efter finalseger mot Sollentuna och Lund som bronsmedaljörer.
– Det är bara att erkänna, mot Falkenberg var vi chanslösa, säger VVK-ledaren Chris Kalfic.
Däremot hade VVK större chans att fälla Lund.
– Det blev en match med så mycket energi och vi hade faktiskt tre matchbollar, men lyckades ändå inte avgöra, säger Chris Kalfic.
Utan seger blev VVK trea i gruppen och fick möta Ängelholm i kvartsfinalen.
– Vi gjorde åter en stabil match, men räckte inte till mot laget som fick spela om bronset mot Lund. Efter den förlusten gick luften ur oss lite grann, fortsätter Chris Kalfic.
Därför hade inte VVK så mycket att sätta emot Floby i matchen om 5–7 plats. Men alla VVK:are knöt näven inför den sista matchen mot Södertälje – bestämda över att inte behöva lämna Lund utan en enda seger.
– Det lyckades. Vi tappade visserligen första set, men kom tillbaka starkt och vann både andra setet och skiljeset, säger Chris Kalfic.
Han vill framför allt framhålla kollektivet, ett VVK-lag där alla spelarna hjälpte varandra.
– Om det bara är en spelare jag måste framhålla är det vår libero Joel Arman som var säker i mottagningarna och höll bakplanen, säger Chris Kalfic.