De har en fantastisk lokal i det som en gång var en tennishall. Men den arena håller de på och växer ur med sina 723 aktiva. Lägg därtill drygt 300 i den andra gymnastikföreningen, KGF.
– Det är för sorgligt när man får se barn stå och vänta och inte kommer in för att vi inte har plats, säger GKKG:s ordförande Lotta Nilsson.
Hon tillbringar en stor del av sin fritid i hallen och det märks verkligen att hon brinner för sin gymnastik. Precis som hennes mamma Vania Dal alltid har gjort, så gymnastiken ligger antagligen latent i blodet.
– När man kommer in här i hallen så går man in i "gympabubblan". Den är ett begrepp bland oss gymnaster och den innefattar bara positiva saker, säger hon.
Hon pekar på hur det är bland många idrotter där man nästan tävlar på liv och död. Något som inte alls förekommer inom truppgymnastiken, menar hon.
– Visst vill vi också vinna och går in för det till 100 procent. Men det är alltid så sportsligt. Publiken jublar och applåderar alltid över fina prestationer oavsett om det är en bortaförening som gör det. Att vara på sådana tävlingar är inget annat än ren kärlek, beskriver Lotta Nilsson.