Med nio säsonger i A-laget var fjolårssäsongen något som Niklas Rautiainen snarast vill glömma. VFC klarade sig visserligen kvar i tvåan, men det var med nöd och näppe och mitt under säsongen fick tränaren Rickard Johansson lämna skutan och ersättas av trotjänaren och "nödlösningen" Håkan "Vargen" Andersson.
Nu sitter två andra herrar, Lars Axelsson och Anders Pense, vid rodret och det känns bra för Niklas Rautiainen. Däremot är han inte helt nöjd med att det troligen blir konstgräs i hemmapremiären om en dryg vecka.
‒Om vi hade en konstgräsplan som Östgötaporten eller Tunavallen då vore det väl okej. Men jag gillar konstgräs på vintern, men på sommaren vill jag spela på gräs, säger han.
‒Sen tycker jag att den måste vara uppvärmd som på Backavallen, jag förstår att det kostar, men så tycker jag i alla fall.
Fjolårssäsongen med en placering i botten vill han alltså helst dra ett streck över.
‒I år känns det mycket roligare. Träningsmatcherna har varit okej med bland annat 0–0 mot Sylvia som jag tror kommer att vinna serien. Vi stod upp bra emot dem och jag skulle tro att vi tar en placering någonstans i mitten i år.
VFC har hyfsat med folk på papperet, men det är nog ändå en hel del som får rikta in sig på spel i U-laget.
‒Jag tror tränarna har rätt bra koll på ungefär vilka som ska spela och var.
Hur tycker du att det är att spela med tre innerbackar och två ytterbackar som kan vara väldigt offensiva?
‒När det flyter och alla gör sitt är det bra, men vi är också sårbara om man kommer fel. För några år sedan mötte vi Dalhem och ledde med 3–0 efter en halvtimme och de spelade med trebackslinje. Men vi har nött mycket och ska nöta ännu mer, det är ju ett spelsätt som fler och fler går över till.
I senaste träningsmatchen spelade VFC med två olika lag i varsin halvlek, vilket tyder på att det blir konkurrens om platserna i år.
Vilka tror du kommer att utvecklas mest i år och kanske ta en plats i A-laget?
‒Det är många unga som kan bli bra. Josef Qya har kapacitet att slåss om en mittbacksplats, likadant forwarden Kim Ekberg, men kanske först till hösten eller till nästa vår.
Ni har tappat en hel del duktiga spelare, vilka kommer du att sakna mest?
‒Jocke Juhlin är ju utan tvekan den med högst kapacitet att spela högre upp och jag önskar honom all lycka i Bissarna. Annars så är Pelle Isgren den största förlusten för laget. Med hans attityd, vilja och som den härliga människa han är, så kommer han att vara mest saknad. Han hade gott kunnat fortsätta i några år till, den fysiken har han.
VFC tränar just nu fyra gånger i veckan och ibland till och med fem gånger, vilket är obetydligt mindre än vad IFK Norrköping tränar. Dessutom jobbar alla VFC-killar på vanliga jobb eller studerar.
Har du fått några erbjudanden från klubbar högre upp i vinter?
‒Jag fick ett sms från Åtvidaberg, men eftersom jag precis har börjat som snickare på Tegelstaden och skaffat radhus i Backa (bor granne med David Strömgren) och har barn och familj så skulle det mycket till för att jag ska bryta upp. Sedan hörde jag inget mer från dem, skrattar han.
Det är många som är nyfikna på polackerna och de övriga nyförvärven, vad tycker du om dem så här långt?
‒Krystof Zaremba har imponerat mest på mig av polackerna, han är stor, stark, snabb och jobbar bra över hela planen, tyvärr kan han ingen engelska eller svenska och det kan bli problem. Sedan gillar jag Kenny Carlie, han är en spelartyp som vi har saknat, snabb och rivig och ett perfekt komplement till Vedran (Benca) som är stor och stark.
På söndag är det seriepremiär mot Eskilstuna City, vad tror du?
‒Det är på tiden att vi vinner en premiär, vi har förlorat lite för många premiärer de senaste åren, avslutar Niklas Rautiainen.