Rent sportsligt gick det bättre än vad han vågat hoppats på. Men ändå gnager det i honom att det blev stryk mot estländaren i skiljeset, detta i en match där han tycker att han borde ha avgjort tidigare.
– Det är som vanligt att jag lullar lite för mycket i början, hade jag gått på ordentligt från början tror jag att jag hade kunnat vinna med 3–1 och blivit bland de 32 bästa. Men totalt sett är jag jättenöjd, säger Talis Olausson.
Han är ändå noga med att poängtera att han hade en viss tur i lottningen.
– Det handlar mycket om att ha tur. Jag fick skapligt motstånd, medan andra åkte på världsspelare direkt. Svenske mästaren spelade bordet intill och han åkte, och en annan kille, som är ännu bättre, åkte i omgången innan.
Men en som pallade för trycket hela vägen var Jörgen Persson som tog hem världsmästartiteln i både singel och dubbel.
– Men det var synd om stackars Jörgen som är så himla snäll mot allt och alla. Alla flockades kring honom och tysken Rosskopf som var de stora stjärnorna och Jörgen skrev autografer och tog selfies med alla som ville ha.
Det var inget som Talis Olausson behövde lida av. Men däremot träffade han en gammal klubbkamrat och världsmästare.
– Stellan Bengtsson och jag spelade ihop i Falkenberg för många år sedan. Stellan bor i San Diego nuförtiden och han var där varje dag. Men han var inte med och tävlade för han har blivit blind på ena ögat, berättar Talis Olausson.
Totalt deltog ungefär 150 svenskar i VM i Las Vegas och spelarna blev som en liten klubb där alla hejade på alla. Och just den gemenskapen gör att han funderar på att åka på fler VM eller EM.
– Många har undrat i alla år och frågat varför jag inte har åkt på något EM eller VM och nu kommer jag antagligen att bli likadan, för det här var en upplevelse. Nästa år är det EM i Frankrike och året efter VM i Ungern, eller om det är tvärtom. Och då kommer jag nog att åka igen, säger Talis Olausson.