Bowlingen tog fart 1978 då Duveholmshallen stod klar och med den också hallföreståndarna Inge och Gunilla Norrman. Gunilla med landslagsmeriter fick fart på de övriga tjejerna i KSK och Chia Österberg, Lotta Karlsson, Kerstin Olsson, Ulla Carlsson, Leena Suutari, Eivor Fagerlind som några till som utgjorde stommen.
Det fanns också ledare bakom som var oerhört viktiga: Evert "Lillen" Andersson, Bernt "Bärsa" Andersson och Tage Carlsson.
Den 4 februari 1980 satte KSK-tjejerna svenskt rekord för femmannalag över tre serier med 2797. Laget bestod av Lotta Carlsson 631, Kerstin Olsson 596, Ulla Carlsson 556, Gunilla Norrman 530 och Chia Österberg 484.
1979-80 och 80–81 föll KSK på mållinjen när de var på väg upp i allsvenskan. Men 1981–82 blev det tredje gången gillt. Sedan spelade KSK i allsvenskan i fem säsonger i rad.
Den 11 november 1983 kunde man läsa rubriken:
"Sverige är världsbäst
KSK är bäst i Sverige"
Vid den tiden ledde KSK allsvenskan efter halva säsongen och satte bland annat klubbrekord, 6121, mot BK Eva med två världsmästare i laget. Två av de finare slagningarna genom åren är Chia Österbergs 898 och Lotta Carlsson 884.
1983-84 kom laget femma andra året i allsvenskan. 84-85 kom man sjua. 85-86 ledde KSK allsvenskan med fyra poäng efter 14 av de 22 omgångarna. Det var först i sista omgången laget halkade man ner till tredje plats och missade SM-finalslutspelet.
Året efter, 86-87, flyttade en av de bästa, Lotta Carlsson, till Västerås och det blev ett sämre år och till slut åkte laget ur allsvenskan efter fem säsonger.