Stefan Persson Ekholm spelar sin 1 000:e A-lagsmatch

Stefan Persson Ekholm, 55 år, är ett unikum på många sätt. Under lördagen spelar han sin 1000:e A-lagsmatch för Julita GoIF. Det är något han är ensam om givetvis och det finns ytterst få i Sverige som har spelat 1000 fotbollsmatcher.

Stefan Persson Ekholm gör ungefär 40 oavlönade timmar i veckan åt Julita GoIF och KVBS.

Stefan Persson Ekholm gör ungefär 40 oavlönade timmar i veckan åt Julita GoIF och KVBS.

Foto:

Övrigt2017-09-29 20:00

Under lördagen ska alltså Stefan Persson Ekholm göra sin 1000:e A-lagsmatch, men totalt har han säkert spelat en bra bit över 1500, kanske 2000 matcher, men just de här 1000 A-lagsmatcherna har han superkoll på. Han visar upp albumen, där de flesta tidningsklippen kommer från Katrineholms-Kuriren, där hela hans karriär finns samlad i tre tjocka pärmar.

Stefan är som de flesta känner till målvakt, vilket kan bidra till att det har blivit så många matcher. Det är inte lika vanligt att slitstarka mittfältare orkar hålla på så länge. Men i Stefans fall har inte fysiken satt några stopp för karriären.

‒Jag väger lika mycket nu som jag gjorde för 30 år sedan. 78 kilo på 186 centimeter, men så har jag heller aldrig slutat träna, säger han.

Därför har han kunnat behålla A-lagsplatsen även om han i dag finner sig i att vara reservmålvakt bakom Robin Berglind. Men som ombytt sådan samlar han A-lagsmatcher och 1000 stycken är givetvis något han har sett fram emot att nå. I källaren har han hängt sina gamla tröjor och ett tag hade han allting, tröjor, skor, priser, pokaler och liknande, samlat i ett rum.

‒Men sedan sa frugan Fia ifrån och jag fick hänga och lägga undan sakerna, skrattar han.

Frun Fia är av samma skrot och korn som sin sju år äldre make. 48 år gammal spelar hon fortfarande i Julitas A-lag tillsammans med båda sina döttrar, Amanda 23 och Victoria 20. Fia och Stefan har även sonen Olle som redan har gjort A-lagsdebut i Julita, bara 14 år gammal.

‒Men Olle satsar mer på bandy, där är han riktigt duktig och åker ifrån sin farsa som ingenting, säger Stefan lite förvånat – och stolt.

Stefan Persson Ekholm är inte bara en duktig målvakt han var också en av Sörmlands bästa badmintonspelare som ung, men det är fotbollen som har legat honom varmast om hjärtat i alla år.

Efter familjen och fotbollen är Julita GoIF hans tredje stora kärlek. I år har han varit materialförvaltare i 40 år. Han har skött fotbollsplanerna i 40 år och varit med i styrelsen i 40 år. Dessutom tränar han sommaren 2017 både herr- och damlaget och ett pojklag. På vintern är han med i KVBS som materialförvaltare åt sonen Olles pojklag.

‒Jag är ju ändå där, så då kan jag vara materialare åt P15-laget och jag tar även hand om P16 laget, det går på samma besvär, det är inga problem, säger han anspråkslöst.

"Inga problem", är något han säger ofta och som genomsyrar Stefan Persson Ekholms sätt att tänka och vara.

‒Jag gör ju det här för ungdomarnas skull och för att de ska kunna idrotta, säger han på det mest självklara vis.

Stefan Persson Ekholm jobbar 40 timmar i veckan som kyrkogårdsvaktmästare och sedan gör han ungefär 40 oavlönade timmar i veckan åt Julita GoIF och KVBS.

Det känns som att det inte görs sådana människor som Stefan Persson Ekholm längre.

Kuriosa

Bästa spelare du spelat med? Måste vara Thomas Niva. Han gjorde 45 mål av Julita 52 mål en säsong, sedan gick han till Sleipner. sedan var Jan-Erik "Pöta" Larsson och Lars Klinton också riktigt bra.

Roligaste match? Det var när vi mötte Syrianska i DM, året innan de gick upp i allsvenskan på 1990-talet. Då höll vi 0-0 i 30 minuter och sedan fick vi stryk med 6–0. Jäklar vad deras tränare skrek och skällde på Anders Lennhagen för att han inte gjorde mål på mig.

Bästa lag du mött? Det var i Belgien när vi mötte Cercle Brygge som spelade i högsta ligan. Av någon anledning trodde de att Julita spelade i svenska division 1. Vi lyckades övertala dem att ställa upp med B-laget, men vi fick knappt röra bollen på hela matchen och ändå blev det bara 6–0.

Skador? Jag bröt armen en gång, men spelade 20 minuter med bruten arm som hängde och dinglade innan jag fick byta. Annars har jag lite krokiga fingrar som alla målvakter, men inget allvarligt.

A-lagsdebuten? Det var mot Ändebol 1977 och de hade ett bra lag och jag var skitnervös. Det första deras center Anders "Slangen" Karlsson gjorde var att mosa mig i en duell så jag tappade luften, men jag kom tillbaka och stod hela matchen. Ändebol vann med 3–2, men de hade ett bra lag med "Blarren" Eriksson och Gert "Gertson" Peterson där framme.

Andra idrottsprestationer? Har sprungit Stockholm maraton på fyra timmar, det var en njutning. Sedan har jag åkt Vasaloppet, det var vidrigt. Halvvägs vid Evertsberg var armarna bortdomnade, men jag tog mig i mål på ren vilja.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!