Katrineholmarens idrottshistoria började i mitten av åttiotalet när han som 16-åring bestämde sig för att satsa på cykling. Sagt och gjort blev han en del av CK Ceres, träningsmängden ökade och med hjälp av ledare och äldre cyklister i föreningen kom även tävlingsmeriterna, varav den bästa är ett JSM-guld i tempo på fem mil. Ett lopp som Krister Kernen fortfarande håller tidsrekordet i.
– Året därpå ändrade de distansen till tre mil. Så ingen kan ta tidsrekordet som jag tog då, skrattar han.
Vid sidan av cyklingen utvecklades ett nytt intresse för Krister, som utbildat sig till kyl- och värmepumpsmontör. Efter jobb på Karsudden bestämde han sig för att utbilda sig till sjuksköterska i Eskilstuna och en bit in i utbildningen valde han att lägga cyklingen bakom sig.
– Jag hade aldrig tänkt att jag skulle jobba inom vården, men jag insåg att jag trivdes bra där. Jag kände att cyklingen inte längre gav mig så mycket, säger Krister.
Halvvägs till sjuksköterskelegitimationen började han jobba extra på behandlingshemmet som han i dag driver med sin fru Ulrica.
– Det var 1999 och då träffades även jag och Ulrica. Sen fick vi Dennis år 2000.
Familjen Kernen har tagit vardagspusslandet till en ny nivå. Ulrica som haft egna hästar och tävlat nästan hela familjelivet och samtidigt ägt behandlingshemmet har enligt Krister varit spindeln i nätet. Vilket han poängterar har behövts, med tanke på hur schemat sett ut. Det var helt självklart för föräldrarna att sönerna skulle få ägna sig åt sport om viljan fanns.
– Vi lät dem testa vad de ville, men i minst en säsong. Med Emil blev simningen solklar och vi trodde inte att Dennis skulle idrotta utan ägna sig åt något kreativt. Av en slump gick han på ett prova-på-tillfälle vid kanotklubben och blev kvar för att det var ett så bra gäng. Och nu har han kört VM två år i rad, skrattar Krister.
Och sönernas sporter har blivit hela familjens vardag, speciellt när båda sönerna bodde hemma.
– Vi vill alltid vara med och stötta dem, det är det roligaste jag vet. Det är en riktig ynnest. Men det blir inte mycket tid över med jobb, simning, kanot, häst, ridsport och så har jag dessutom tävlat med hund och har ett akvarium som jag lägger ned en del tid på, medger Krister.
Helgerna fylls med tävlingar runt om i Sverige och även i Europa. Dessutom är Krister ett hockeyfan av stora mått – en Södertälje SK:are, som bland annat var i Danmark för att titta på Ishockey-VM.
– Vilken fest det var! Vädret gjorde ju sitt såklart, men det är så trevligt när alla pratar med alla, berättar Krister.
Vilken av sporterna tycker du bäst om då, simning, kanot eller hockey?
– Som sport är det ändå hockey, men att följa Emil eller Dennis slår allt. Och mellan deras sporter kan jag inte välja, det finns fördelar och nackdelar med båda men huvudsaken är att de är med.
Sedan Dennis flyttat till Nyköping för att gå riksidrottsgymnasiet i kanot och Emil blivit antagen till nationellt idrottsgymnasium i simning i Norrköping blir det mer tid i vardagen, tid som annars gått till träningar, skjutsa, förbereda och stötta. Men Krister vill vara med sönerna så mycket det går.
– Vad jag ska göra med all tid vet jag inte. Vi får passa på att umgås när de tävlar, vilket vi redan gör. Jag kanske börjar träna igen, men i någon annan sport än cykling. Jag vill alltid cykla så långt...