För andra året i rad ordnades Katrineholms barntriathlon av Julita triathlon och det här året hade man välsignats med betydligt bättre väder än i fjol då det var riktigt ruggigt. Nu sken solen från en blå himmel, vattentemperaturen snuddade vid 20 grader och det var praktiskt taget vindstilla. Det kryllade av aktiva barn och på startlinjen fanns mellan 80–90 barn som bestämt sig för att genomföra en triathlon, för många var det första gången.
De äldsta, 12–15 år, inledde med simningen, olika långt beroende på ålder. Hela tiden poängterades det hur viktigt det var att ha kul och att tävlingen kom i andra hand. Men när startskottet gick så märktes det att det var svårt att hålla igen. Något som några också fick betala för i slutänden.
Moa Wetterberg från Motala tog ut sig fullständigt och låg i fem minuter och kippade efter luft. Sedan piggande hon till och berättade om loppet:
– Det var jobbigt, tio på en tiogradig skala, flämtade hon.
Men i samma andetag så tyckte hon också att det hade varit roligt.
– Fast när man springer så är det bara jobbigt, inte kul, sa Moa ärligt.
Äldst av alla var Olle Pettersson, 14 år, han simmade dubbelt så långt som de andra, men gjorde det på samma tid. det förklaras av att han är simmare som på onsdag åker till Malmö för att vara med i USM.
– Löpningen var jobbigast, men jag känner mig ganska bra tränad nu när jag har fått vara frisk så länge, så jag ser fram emot SM, sa Olle Pettersson som tog det här loppet som träning.
Att löpningen tog mest på krafterna var alla överens om, men växlingen mellan simning och cykel var ett ställe där man kunde tjäna mycket tid, om nu det hade varit viktigt. Nummerlappen hamnade upp och ner, hjälmen kom bak och fram, blöta fötter i torra skor kan vara besvärligt och det var en hel del muttrande innan de kom iväg på sina cyklar.