Efter säsongen 2014–15 i VVK försvann Andzej till proffslivet i Frankrike där flera utmaningar väntade. Spel i en bättre liga, nytt språk, bättre motståndare. Och det började bra, men slutade tråkigt.
– Första säsongen var allt bra och vi spelade i högsta ligan med klubben Beauvais Oise SC, men andra året fick vi en ny tränare och han värvade ihop spelare som alla var individuellt skickliga, men inga lagspelare. Det fungerade inte alls och stämningen blev dålig. Jag började må dåligt och kände mig osäker på min förmåga, berättar Andzej.
Vi har träffats en härlig höstdag på en uteservering i Vingåker och sitter där och pratar. Det är en glad Andzej som villigt svarar på alla frågor och berättar om sitt liv som volleyproffs. Det strålar av glädje och självförtroende av honom, något vi inte alltid såg så mycket av förra gången han var här.
– Nej, jag vet att jag kan vara lite brysk ibland, det är nog mitt ryska påbrå. Jag har ett ganska hetsigt humör och vill alltid vinna och att alla alltid gör sitt bästa, men ibland har jag kanske visat det på fel sätt, säger han urskuldande och ser verkligen ut som han menar det.
Idag är han 27 år och känner att han aldrig har varit i bättre form och dessutom är han glad igen.
– Jag tränar så ofta jag får chansen och har blivit klokare och mer erfaren, säger han.
Hur kom det sig att det blev VVK igen?
– Ordförande Kenneth Karlsson hade sagt att jag alltid var välkommen tillbaka och på min månadslånga semester på Bali ihop med flickvännen Simona bestämde jag mig för att kontakta VVK och säga att jag var intresserad. Lycka är mycket viktigare än pengar, sammanfattar han.
Han trivs bra i lilla Vingåker, bättre än i Beauvais med 60000 invånare, 70 km norr om Paris.
– Som idrottsman är Vingåker perfekt, man kan helt koncentrera sig på volleybollen, alla är vänliga och det är nära till allting. Inte så mycket annat som stör och frestar som i en storstad, säger han.
Är du en bättre spelare nu?
– Jag hoppas det, min styrka är servarna och de har jag utvecklat. Jag har tittat mycket på min idol Zaytsev, ryssen som blivit italiensk medborgare. Han servar hårdast i världen, uppåt 125 km/tim.
Hur hårt servar du?
– För fem-sex år sedan mätte de hastigheten på min serve till 104 km/tim, men jag servar mycket bättre nu, men jag har inte mätt serven efter det.
Det kanske kan vara kul idé för VVK att kontakta någon polis med en fartkamera och göra en koll och se om VVK har en rekordservare i laget?