Vi ses på Jättorp där hans egensponsrade tävling börjar i dag torsdag och där Robert Karlsson själv är en av huvudaktörerna. Robert är aktuell som en av fem vice kaptener i Ryder Cup-kaptenen Thomas Björns laguppställning.
Hur gick det till när du fick förfrågan att bli vicekapten?
– Det började med att jag skickade ett grattismejl till Thomas Björn förra året då han blev utsedd till Ryder Cup-kapten. Och eftersom Thomas är som han är så svarade han inte, så jag tänkte inte mer på det.
– Men så träffades vi i Abu Dhabi och han kom fram till mig och sa: Du, jag vill snacka med dig om hur jag har tänkt lägga fram mina synpunkter som Ryder Cup-kapten. Det är så här och så här jag vill ha det. Och sedan som i en bisats av ordflödet frågade han:
”Vill du bli vicekapten? Och bara så du vet det så blir det ett år av jäkligt mycket jobb och din egen golf kommer att lida. Jag har gjort det fyra gånger så jag vet hur det är, sa han”
Hur lång tid har jag på mig att bestämma mig? frågade jag och han sa att jag hade två månader på mig. Det tog två veckor, sedan tackade jag ja.
Du har varit ute på touren sedan oktober 1989, i snart 30 år, vad sliter mest?
– Det är när man inte spelar bra. När allting flyter vill man bara fortsätta. 2003 spelade jag sju veckor i rad och det gick kanonbra och jag tänkte: varför ska jag åka hem nu? Jag hade flyt i spelet, familjen trivdes och allt var lätt. Det är skillnad när det inte flyter, då kan det vara tungt.
Har du fortfarande med dig familjen?
– Haha, nej det går inte att ha med en 17-åring (Thea) och en 14-åring (Ceasar), de har skolan att tänka på och de har ju inga lov att tala om i USA heller, det är bara massa lediga dagar, inga sammanhängande ledigheter.
Hur ser en vanlig golfvecka ut för dig?
– Oftast är jag ute tre–fyra veckor på raken. Kommer till en plats på måndagen och kurerar den eventuella jetlagen, kanske slår några slag på banan. Tisdag lite mer träning, onsdag är det pro am och torsdag till söndag spelar vi och sen är det ny vecka med samma upplägg.
Går Europatouren varje vecka?
– Ja, i stort sett. Det är väl 47 tävlingar, så det är ett par veckor kring jul som det inte spelas.
Många undrar säkert om du själv betalar för resor och hotell?
– Ja, absolut. Men när man spelar bra, som när jag var Europaetta, då slänger de nästan pengar efter en. Och nu när jag är vice kapten i Ryder Cup, då händer det att jag får jag gratis hotellrum här och där, men annars står jag själv för kostnaderna.
– Det har kanske hänt tio gånger under snart 30 år att jag har erbjudits startpengar, men inte på långa vägar i samma klass som Tiger Woods som kan få tre miljoner dollar för att ställa upp i en tävling. Dessutom har jag fyra-fem anställda som ska avlönas, som mest var det väl åtta, tror jag.
Som gör vad?
– Det är caddie, manager, fystränare, mental tränare, coach. Sedan en svingtränare som jobbar åt flera och han tar procent på vad man spelar in. Tjänar man inget så får han inget. ”För då har jag inte gjort mitt jobb och då jobbar jag gratis” resonerar han.
– Andra vill ha lön och jag har en fystränare/naprapat och vi jobbar ihop under åtta veckor och han får en halv miljon i lön för den tiden. Så det kostar en hel del att ligga ute.
Hur mycket fys tränar du?
– Under vintern blir det fem gånger i veckan på gym, på sommaren kanske två-tre gånger i veckan. Jag ska iväg till gymmet nu när vi har snackat färdigt.
Nästa år fyller du 50 år och får spela på seniortouren, är det intressant?
– Ja, varför inte. Det är 60 gubbar, garanterade prispengar och sämre konkurrens. Men det är bara fyra nya gubbar som kommer in varje år. Så i USA, där jag bor, är det stenhård konkurrens om de fyra platserna. Jag skulle nog ha lättare att komma in i Europa på mina meriter.
Är det bra prispengar?
– I USA är det bra, men skillnaden mellan Europa och USA på seniortouren är som skillnaden mellan division 7 och allsvenskan i fotboll. I USA är det 30 spelare som är ganska dåliga och 30 som är bra, visst är det lockande och jag kommer säkert att prova och får säkert också några inbjudningar.
Hur är det att bli äldre och spela golf då?
– Det har blivit en stor skillnad de sista tio åren. Nu är det inte många som Colin Montgomery på touren längre och alla är mycket yngre. När jag spelade i Hongkong senast var de båda killarna jag spelade med tio år yngre än jag – tillsammans! Men jag slog en av dem, skrattar Robert.
Spelar åldern någon roll?
– Lite kanske, som exempel slår jag lika långt nu som 2008, cirka 270 meter, då var jag rankad kring 20:e plats i Europa, nu slår jag fortfarande lika långt, men är nere på plats 140 på Europatouren.
Känner du ett extra tryck på dig just den här veckan på hemmaplan?
– Nej, inte alls. Det ska bara bli kul.
Har du provat banan själv?
– Ja, jag spelade nio hål i morse och den är mycket bra. Det är lite vinterskador som inte har försvunnit på några hål och sedan regnade det natten mellan måndag och tisdag och det var blött på sina ställen, men det får vi hoppas försvinner till på torsdag, avslutar Robert Karlsson.
Sedan blir det lite fotografering, snack med gamla kompisar och därefter bar det av till gymmet för Robert Karlsson som fortfarande lär ha en hel del att ge på Europatouren.
Men först av allt vill han säkert visa sitt kunnande och plocka hem segern i sin egen tävling.