Det var en fantastisk fotbollskväll. 20 grader varmt, vindstilla, mycket syre i luften och två jämna lag som båda stod på tre poäng och var i skriande behov av poäng. Och det märktes att lagen var laddade. Redan efter fyra minuter höll sig Martin Kågebrandt Karlsson framme på Ericsbergs första hörna och satte den i mål bakom reservkeepern Oskar Lundell, som annars brukar spela ute.
Smakstart var ordet, men normalt gultröjade Ericsberg, för dagen klädda i svart, hann inte njuta särskilt länge. Bara två minuter senare sprang sig kvicke Hamse Ibrahim Jama fri längs vänsterkanten och serverade en perfekt macka till en annan mycket alert herre vid namn Hannes Bergström som satte 1–1.
Sedan hann det bara gå ytterligare två minuter så satt 2–1 bakom Anton Fors, den här gången var det elitspelaren i volleyboll, Mattias Lindberg som spänstade sig högst på en hörna och nickade in bollen.
– Typiskt här kommer man tio minuter för sent för en gångs skull och så har man missat tre mål, sa Thomas "Pingen" Bergström.
Men han behövde inte vara orolig, det skulle komma fler mål. I elfte minuten var det nära kvittering då Ericsberg träffade ribban.
Spelet böljade fram och tillbaka och det var riktigt underhållande, med VIF som det något vassare laget. Framförallt har de lite mer spets på några av sina spelare. Mittfältarna Calle Isgren och Matias Kellokumpu har börjat hitta varandra igen, de har ju tidigare spelat ihop i Värmbol. Framåt var Hannes Bergström löpvillig och hade bara passningarna lossats lite tidigare hade det kunnat bli fler mål.
Men fotbollen är inte alltid logisk och när man trodde att 3–1 snart skulle komma, då ringde det helt plötsligt bakom Oskar Lundell.
Martin Kågebrandt Karlsson bröt ett uppspel och fick se att Lundell var väldigt långt ute och skickade iväg en boll från 45 meter som seglade in i mål och det var kvitterat, 2–2.
Stor glädje i Ericsberg!
Men precis som förra gången de gjorde mål så fick lyckan bara vara i två minuter.
Även denna gång var Hannes Bergström inblandad, då han slet sig loss från uppvaktningen och frispelade Calle Isgren som inte gjorde något misstag.
Andra halvlek började lite mer som ett ställningskrig och inget av lagen ville riktigt komma till lägen. Men plötsligt blev Matias Kellokumpu helt fri från halva plan och påbörjade en solorush mot Anton Fors i Ericsbergsmålet. Men efter 20 meter brast något och Kellokumpu föll till marken med väldiga smärtor och tog sig mot framsidan låret.
– Det bara svartnade för ögonen och gjorde så jäkla ont. Antingen har främre lårmuskeln gått eller också var det "bara" kramp, jag vet inte ännu, har knappt vågat stödja på benet, sa Matias från båset där han satt och låg och hejade på sina kompisar i andra halvlek.
Han fick snart sällskap av en annan Mattias med skadeproblem, Mattias Lindberg.
– Jag får alltid kramp i vaderna efter ungefär en timme, jag vet inte vad jag har för fel, suckade han.
Med dessa båda på bänken tog Ericsberg över mer och mer, därför kom 4–2-målet lite oväntat. Dels för att Ericsberg var på väg in i matchen och dels för att passningen från Hannes Bergström till Daniel Ornsäter såg ut att vara klar offside. Men Ornsäter fick några meter och sprintade ifrån sin uppvaktning och satte viktiga 4–2.
– Det måste ha varit offside, det är jag säker på, sa Ericsbergs tränare Mikael Lang som hoppade in i andra halvlek och spelade på mittfältet.
Matchen fick ändå liv i den 87:e minuten då Simon Johansson gjorde 4–3, men trots tre tilläggsminuter så hände inget mer och domaren Mattias Karlsson kunde blåsa av precis i rätt stund, för då hade mörkret börjat sänka sig över Vingåkers IP.
Bästa spelare i Ericsberg var Jacob Hollstein på mitten och Simon Johansson framåt. VIF hade topparna i Calle Isgren, Hannes Bergström och John Wenell och även Matias Kellokumpu fram till dess han skadade sig.