– Det var tufft. Vi var ungefär 2000 startande och vi hade två kvaltävlingar på oss, en på fredagen och en på lördagen, där fokus låg på att att ta en bra tid. Den första dagen gick det inte bra, det var dammigt och gick snabbt och var lite otäckt. Då var det på håret att jag skulle ta mig vidare, jag fick en 496:e plats av 500 som skulle ta sig till final. Men dag två kom jag på 168:e, det var mindre damm och man kunde åka på.
Hur var finalen, var den på samma bana som kvaltävlingarna?
– Nej, det var helt annorlunda. Finalen var en slinga i genom grustag och med långa branta backar, som man fick fyra timmar på sig att ta sig igenom. I år var ett lätt år, då klarade ungefär 20 personer av att ta sig runt inom tidsramen. Ett svårt år är det bara några få som klarar det.
Hur var själva loppet för dig då?
– Det gick bra. Mitt mål var att ta mig till checkpoint tio av 25, men jag lyckades att ta mig till nummer 16 trots att jag tog det lugnt i början och också körde snällt och väntade i köer, bland annat. Det räckte till en 122:a plats totalt. Det var häftigt, man kan inte föreställa dig hur det ser ut och hur stort det är där på plats. Sen är både jag och cykeln hel, så jag är mer än nöjd, skrattar Patrik Sjöberg.
Vad väntar härnäst?
– Det blir bara en natt i egen säng innan jag ska åka och hämta och lasta min andra motorcykel för ett sjudagarslopp i Albanien. Det är mer som orientering, vi får en roadbook med instruktioner för hur vi ska köra och så ska man både hitta och ta sig fram igenom mellan tio och 50 mil per dag. Det blir tufft.