Lagom till att omgångens match ska dra igång, den här lördagen mellan Österåker IS och Valla IF, har solstrålarna torkat upp förmiddagens regn. Kring Hagby IP står lövträden resliga och stolta och ger spelarna skugga i den visuella sommaridyllen någon kilometer utanför Österåker.
Här har hemmalaget vuxit under de tre senaste åren, berättar spelaren Said "Happy" Abutable, som i dag står vid sidan av planen och grillar hamburgare.
– Jag fick ett rött kort i förra matchen och är avstängd. Men man vill ändå bidra till laget på något sätt, så det känns bra att kunna bjuda tillbaka med hamburgare, säger han.
På initiativ av målvakten och tränaren Mathias Zetterberg startades laget upp ännu en gång för tre år sedan och vägen till att börja vinna matcher har varit lång.
– I början förlorade vi varenda match, men vi har haft tålamod. Mattias är en bra tränare och hjärtat i laget, det har blivit ordning på oss. Man kan inte vara annat än stolt, berömmer Abutable sitt lag.
Sedan får han se det leverera. Österåkers IS gör tre mål (Aziz Dabdoubi, Omar Daqdog och Per Frössevi) under matchens första 35 minuter och håller Valla IF länge på behörigt avstånd. Även om Österåker tappade lite tempo framåt i andra halvlek och i stället försvarade lite mer bekvämt, var ledningsmarginalen, spelet och kämparglöden tillräckligt för att ta hem vinsten – trots att Vallas Zaker Rezai petade in ett tröstmål i 79:e minuten. 3–1 slutade mötet till hemmalaget.
– Det känns väldigt kul att få se ÖIS vinna nu. Vi ser alltid hemmamatcherna och har tittat sedan nystarten. Då fick de stryk många gånger. Storstryk. Men nu börjar vårt engagemang löna sig, skojar Österåkersklacken som består av Bengt och Annika Wallenstein och Margaretha Andersson.
Bengt Wallenstein, som i dag bor i Vingåker, har själv varit ledare för Österåkers IS en gång i tiden.
– Man har hjärtat för Österåker. Men jag saknar supportrarna?! Vi är allt för få här, konstaterar han.
På andra sidan av fotbollsplanen hittar man en till hängiven supporter. Det är fyraåriga Ronja Zetterberg som drömmer om att bli målvakt – precis som sin pappa Mathias. Från sidolinjen ropar hon också, precis som en tränare;
– Passa då, Mathias! Och det är MÅÅÅÅÅL!
Sällskap har hon av sin mamma Emma Zetterberg och sin fyra månader gamla lillebror Jonathan Zetterberg.
– Vi försöker att titta på varje hemmamatch, i alla fall. Det är en rolig grej att göra tillsammans, berättar Emma Zetterberg.