Gulliga misslyckanden i bland, så som mindre stavfel, någon extra bokstav här och där eller att jag hela sommaren trodde att ”kvittera” var en synonym till att göra mål.
Stundtals har det handlat om mindre gulliga, men tack och lov också mindre vanliga misslyckanden – så som att skriva fel namn på personer, skriva om fel lag (ja, det har hänt) eller att missa att få med resultaten från stadsloppet. Rena rama självmålen.
Men sen har jag också lärt mig att emellan varven – och med bra coachning i halvtid – reducera mina misstag. Ibland har jag lyckats med personporträtt eller journalistiskt mod som jag inte trodde att jag skulle kunna uppbringa.
Framförallt har jag fått analysera vilka styrkor och svagheter jag har som lagspelare på en sportredaktion och kanske – förhoppningsvis, lärt mig att jobba bättre utifrån förutsättningarna. Som vilken idrottsutövare som helst har jag fått ta mig i kragen och med en stor dos ödmjukhet också fått börja vässa på mina färdigheter.
Och jag är glad att jag trots en del självmål faktiskt får chansen att spela och inte bara får sitta på bänken (även om bänken kan vara väldigt bekväm emellanåt). Det är genom att spela man blir bättre och jag tänker så här: lyckas jag faktiskt reducera och kanske till och med kvittera när det kommer till att skildra idrottsutövandet här i staden, är jag mer än nöjd med oavgjort.
För vet ni – i matchen om att kunna mest om era idrotter, kommer ni alltid att vinna över mig.
För vet ni – i matchen om att kunna mest om era idrotter, kommer ni alltid att vinna över mig. Det enda, och bästa, jag kan göra är att kvittera – men det gör jag med glädje.Så tack för att ni ser genom fingrarna när jag med blöta och snöiga skor klampar in på bowlingbanorna (det kommer troligtvis inte hända igen), ställer urdumma frågor (det kommer garanterat att hända igen) och ringer er i tid och otid.
Och var inte heller rädda för att, precis som vilken tränare som helst, berätta för mig vad jag gör bra och vad jag gör mindre bra. Jag har nämligen valt att se jobbet ur glaset-är-halvfullt-synvinkeln. Jag vill ut på planen direkt efter varje självmål.
Jag vill träna, prestera och optimera. Precis som vilken idrottsutövare som helst.