Det var laddat för bra volleyboll på lördagseftermiddagen i Vingåkers sporthall. Dessutom var det upplagt för stora återföreningsscener där var och varannan spelare hade rötter i Vingåker. Hylte Halmstad kom i två minibussar vid 12.30, då fanns redan VVK-spelarna på plats med sina förberedelser. På läktaren satt dessutom Viktor Lindberg med förflutet i båda klubbarna.
Två av spelarna som kände lite extra för den här matchen var säkert David Pettersson och Adam Bradbury. Österåkerssonen Pettersson har inte spelat i sporthallen på fyra år, eftersom han varit proffs i Belgien och Tyskland. Nu är han tillbaka i Sverige, men valde Hylte Halmstad, till stor besvikelse för många på läktaren.
– Jag hade sett fram emot att se honom i VVK då hade vi varit med och slagits om medaljer i år. Tråkigt att han valde Hylte, sa Janne Schwarz, pappa till Axel Qvarnström i VVK.
David Pettersson har ett förflutet i VVK som ungdomsspelare, men han spelade aldrig i A-laget innan han försvann till volleygymnasiet i Falköping.
– Det är fyra år sedan jag var i hallen, det ska bli kul att spela, men än är jag inte riktigt taggad, sa han när han precis klivit ur bussen.
Innan uppvärmningen fick vi ett litet snack med Adam Bradbury, som tränade VVK i ett par år innan han återvände till England för knappt två år sedan. Han fick många kramar och välkomnanden av både motspelare och publik, han var populär.
Du har ett stort ansvar att ersätta Viktor Lindberg som vänsterspiker?
– Jag spelar på samma plats som han, men vi är inte samma sorts spelare. Men jag tycker att det har gått ganska bra, sa Adam som såg fram emot att spela inför Vingåkerspubliken igen.
Tränaren Per-Erik Dalqvist håller med om att Bradbury har varit en tillgång.
– Senaste matchen vi spelade var Adam fantastiskt bra, då var han lika bra som Viktor när han var som bäst och det är ett bra betyg.
Unge centern Kalle Bergström tyckte att det var kul att ställas emot Sveriges bästa center:
– Det var en utmaning, David har 3,65 i höjd och jag 3,30, men han blockade i alla fall inte ner mig någon gång, sa han lite stolt.
En som faktiskt överglänste samtliga storstjärnor på planen i ett och ett halvt set var Tomas Mroz i VVK. Servarna var så hårda att han utklassade klubbkompisen Andzej Savostenoks dito. Även framme vid nät var han omutlig. Men sedan tog allt plötsligt slut.
Vad var det som hände?
– Jag höll på att tuppa av. Jag har jobbat natt och inte lyckats sova ikapp. Jag känner mig helt färdig nu, sa han direkt efter matchen.
En som gick i motsatt riktning var Andzej Savostenok som bara blev bättre och bättre ju längre matchen pågick. Efter några matchers svacka, där han till och med har blivit utbytt, gjorde han sin klart bästa match på länge.
– Jag tycker dock att båda två borde värdera sina lägen bättre och vara lite smartare, som Hyltes spikers, och inte bara ösa på med full kraft, analyserade Per-Erik Dalqvist.
En som gjorde det bättre var Albin Bishop Eriksson som tog ansvar, servade bra och var jämn matchen igenom när de andra svajade.
Att servemottagningar är grundläggande för anfallsspelet syntes tydligt i den här matchen. Hyltespelarna var inte felfria, men avsevärt mer stabila i det avseendet än VVK, som ofta satte passaren Alex Jenkins i svåra situationer. Det gjorde att han i sin tur hade svårt att få fram vettiga pass till sina spikers.
Allt hänger ihop i volleyboll och den här gången hängde Hylte Halmstad som lag betydligt bättre ihop än VVK. Har man tagit 24 raka segrar sedan 8 mars och är svenska mästare så var det kanske inte så förvånade.
– Det här var ändå en bättre match än de tre senaste och det ser lovande ut inför matchen i morgon mot Lund, nu satt grundspelet igen, avslutade coachen Lukas Karlsson