– När jag var liten åkte vi skidor till skolan när det var snö. Sverige är en skidåkande nation och den känslan och möjligheten vill jag kunna ge barn och unga, säger Niklas Ericsson, ordförande i Båsenberga Slalomklubb.
Som 13-åring bestämde han sig för att axla rollen som ungdomsledare och hjälptränare i skidklubben. Vid den tiden fanns det en nedfart med replift på södra sidan och en nedfart på den sidan som i dag används för utförsåkning. Då stod de utan värmestuga, rinnande vatten, funpark och skicross, men med bland annat Niklas hjälp och engagemang är dessa element numera självklara i klubben, som har flest aktiva av Sörmlands tre slalomklubbar.
– Det som är speciellt är att vi är drivna helt ideellt. Värmestugan och skicrossen är helt bidragsfinansierade och hela anläggningen har alltid drivits av frivilligt arbete. Föräldrar och aktiva drar sitt strå till stacken, säger Niklas Ericsson.
Själv tillbringar han ungefär 20 timmar i veckan på anläggningen. Vad han gör varierar beroende på väder, säsong och på hur stor möjlighet andra har att ställa upp. Att han själv har en skidåkande familj och en stöttande sambo är en förutsättning för att han ska kunna ställa upp.
– Det blir som en familjeaktivitet för många av oss. Man kan alltid umgås med barnen där emellan och vi försöker pussla så att det ska bli så bra som möjligt för alla. Jag tränar U10-åkarna två gånger i veckan och så är det jag och en till som kör pistmaskinen. Sen är det mycket förarbete innan säsongen och det gäller också att fördela arbetsturerna mellan de frivilliga, säger han.
När det är kallt eller dags för tävling blir det givetvis mer jobb för snöentusiasten, som alltid siktar på att få i gång snökanonerna när det fryser på.
– Det behöver vara minst fyra minusgrader, gärna kallare än så. Har det också snöat är det viktigt att vi hinner pista backen innan vi öppnar den för allmänheten. Har man inte vallat om skidorna är det rätt tungt att åka i lössnö.
Under säsong finns det aktiviteter på området alla dagar i veckan. Tre kvällar i veckan är avvarade för klubbens tävlingsåkare, sen är backarna och spåren öppna för allmänheten och kan abonneras av företag.
– Vi lyckas ända ha 70-80 skiddagar om året och i nuläget handlar det om att producera så mycket konstsnö som möjligt, så effektivt som möjligt, säger Niklas.
Skötseln av skidanläggningen tycker han inte känns jobbig alls, utan han uppskattar känslan av att ha något meningsfullt utanför jobbet. Skidåkningen är mer än bara ideellt arbete för familjen, som alltid ser till att få snö på annat håll utifall att det skulle bli en grön vinter. Han berättar att de i vanliga fall åker till någon större skidort fyra-fem gånger om året.
– I mars-april frågar vi oss, vad ska vi ta tag i nu? Renovera kanske? Men sen blir det ju en del husvagnsresor och ibland någon solsemester. På sommarhalvåret ligger fokus mest på våra två hästar som Veronica och Tyra rider och sen blir det ju en del fysträning för slalomåkarna också, säger han.
Något tv-tittande finns det inte tid för, men Niklas känner inte att aktiviteterna stressar honom.
– Man är van. Och så tycker jag att det är kul. Det är speciellt roligt när unga, som kanske aldrig förstått vad man kan göra med snö, får testa för första gången.