Men det var inte något hon tackade jag till på stående fot.
– Jag funderade ett helt år på hur jag skulle göra, säger hon och skrattar.
Vad funderade du på?
– Att det skulle bli svårt att lämna de åkare som jag jobbade med i S:t Petersburg. Mycket för att de hade kommit en bit på vägen.
Men till slut tackade hon ja. Mycket tack vare att hon såg att det fanns duktiga ungdomar i konståkningsklubben som med rätt träning skulle kunna utvecklas till åkare i toppklass.
– När jag var på läger såg jag att det fanns potential hos flera av konståkarna, säger Tatjana.
Det är tredje året som hon jobbar för Backa konståkningsklubb. Första året fungerade hon som konsult, men förra säsongen och den här säsongen har hon varit huvudtränare.
Tatjana började åka konståkning redan som 5-åring och höll sedan på tills hon var 20 år. Då satte en knäskada stopp för hennes aktiva karriär. Ganska snabbt beslöt hon sig för att bli tränare i stället. Hon har en magisterexamen i idrottslära och har varit tränare i 25 år.
Tatjana är nöjd med de tre första åren som tränare i Backa KK.
– Det går framåt, säger hon.
Tatjana tillbringar minst 25 timmar i ishallen per vecka och lägger man till förberedelserna inför träningspassen blir det en bit över 40 timmars arbetsvecka.
Hur är det att bo i Sverige?
– Jag tycker om allt, det har inte varit några besvikelser. Jag hade varit i Sverige tidigare på semester så allt har inte varit nytt för mig.
Det är en viss skillnad på hur man jobbar inom konståkningen i Ryssland och Sverige. Redan i unga år skiljer det sig en hel del. I Ryssland tränar man minst tre gånger i veckan som nybörjare. De lägger även in fysträning och koreografi. I Backa KK är det en gång i veckan i början och för den som vill kan man även träna fys.
Men det är inte bara tränings-dosen som skiljer sig åt.
– I Ryssland är det krav på att konståkarna från början måste ha en riktig utrustning, framförallt när det gäller skridskor, men här i Backa KK kan man hyra skridskor. I Ryssland elitsatsar man också mycket tidigare.
För Tatjana som tränare gäller det även att ta hänsyn till hur alla runtomkring ser på konståkning.
– Det är en annan mentalitet i Sverige, det måste man lära sig. Jag var beredd på det, jag har varit i flera länder och då insett att det inte är likadant som i Ryssland. Jag har fått ha en mjukare stil i Sverige. Men jag tycker ändå många av åkarna rättar sig efter det jag säger. Det brukar de göra när de ser att det ger resultat.
Men det finns några som agerar på samma sätt i båda länderna.
– Det är föräldrarna, de är precis likadana och kan ibland lägga sig i, säger Tatjana och skrattar.
Att verka som tränare i Ryssland och Sverige skiljer sig också en hel del. Det beror mycket på att konståkningen är mycket populärare i Ryssland.
– Arbetsvillkoren är tuffare i Ryssland på grund av att konkurrensen är större där.
Det är minst lika många kvinnliga tränare inom konst-åkningen som det är män i Ryssland. I nybörjarleden är det mestadels kvinnor som är tränare men ju högre upp i åldrarna ju mer jämnt fördelat är det.
Det är betydligt fler pojkar som åker konståkning i Ryssland jämfört med i Sverige.
– I Sverige är konståkningen mer populär bland tjejer.