Hon började spela som flicklagsspelare i Värmbol, på den tiden klubben hette Värmbols GoIF. Då blev hon lagkamrat med bland andra Anna Magnusson, dotter till tränaren Gunilla Magnusson, och i laget fanns även Fia Odre.
– Fia och jag har följts åt lite grann kan man säga. Vi spelade i A-laget som 15–16-åringar och sedan har våra vägar korsats på olika sätt efter det, bland annat spelade vi innebandy ihop.
Men nu är jag tillbaka i DFK Värmbol och där har Fia och jag hand om flickorna som är födda 2009–10. Ja, det finns även några som är födda 2011, bland annat min dotter Ellie, säger Maria.
Det är oftast så ledar- och tränarkarriärer inleds, med de egna barnen som ska ta sina första stapplande steg inom någon idrott. Då är det viktigt att det finns vuxna med och stöttar eftersom det i ett lag med 8-åringar kan det finnas några som är på en 6-årings nivå och andra som är som 10-åringar och fyra års skillnad vid den åldern kan vara enormt stor.
Då är det en stor utmaning att vara tränare/ledare och få till rättvisa förhållanden när det skiljer så mycket i mognad hos barn
Hur länge tycker du att föräldrar ska träna sina egna barn?
– Det är en svår fråga att svara generellt på. Vissa kan hålla på upp i senioråldern utan några som helst problem och för andra går det inte alls.
Har du själv haft någon riktigt bra tränare?
– Ja, Roger Yderbo var helt fantastisk, tyvärr gick han bort alldeles för tidigt för en kort tid sedan. Vi hade honom som tränare i Julita och han hade förmågan att se varje individ och person för den hon var. Sedan hade han en härlig humor och vi skrattade mycket på våra träningar och det är kanske det allra viktigaste – att man har kul.
Det är kanske därför som Maria har haft så svårt för att lägga fotbollsskorna på hyllan. Om gemenskapen och sammanhållningen i gruppen finns där och man sedan kan locka varandra till att skratta mycket, då är det förstås svårt att lägga av, även om prästbetyget kanske säger att man borde tänka på att sluta.
– Jag spelade till jag var 40 år i många olika klubbar, Värmbol, KAIK, Julita, Vingåker och Gropptorp. Men jag måste nog säga att de där åren i Julita mellan 2003–2006 var de roligaste i min fotbollskarriär.
Vem är den bäste du har spelat ihop med?
– Jag spelade ihop med Moa Wahlgren i Julita, hon är utan tvekan den mest talangfulla spelare jag har spelat med.
I sommar blir det träning två gånger i veckan och match på helgerna med flicklaget och det känns ganska lagom för Maria. Hon har ingen längtan efter att bli något mer inom klubben inom styrelsen eller liknande.
– Jag har inte sett mig som en ledare men jag tycker att det är roligt att vara ledare/tränare för flicklaget, roligt över förväntan. Som ledare på fotbollsplanen känner jag mig trygg och bekväm. Jag är inte den som syns, hörs och tar mycket plats, men när det behövs och krävs så kliver jag fram. Både i jobbet och privat.
Därför är Maria Karlsson fullt nöjd med att träna flicklag och det engagemanget tar hon ett år i taget eftersom det hänger på dotterns fortsatta intresse för fotbollen.
Blir det fotboll på tv också?
– Ja, absolut. Min son Anton och min sambo Christoffer Andersson är hängivna Arsenalsupporters, så på helgerna blir det ofta någon match i soffan och då gör jag gärna dem sällskap.