De båda hade olika förutsättningar den gångna säsongen. Forwarden Alhagie Ceesay fick snabbt Rickard Johanssons förtroende och spelade 17 seriematcher, 15 av dem som ordinarie. Mittbacken Lamin Jarjou däremot hade mycket strul med återkommande skador som gjorde att det inte blev mer än två seriematcher.
‒Jag kan tänka mig att fortsätta i VFC, jag vill förstås se vilken tränare vi får, men det är inte det viktigaste. Jag vill spela fotboll i ett bra lag och jag trivs väldigt bra i Värmbol, säger Ceesay.
Inga problem med att pendla?
‒Nej, det har gått bra, först åkte vi med Rickard, men när han fick sparken åkte jag och Lamin ihop.
Vad tyckte du om att Rickard fick gå?
‒Jag tycker att det var synd. Jag gillar Rickard och han är en av de bästa tränarna jag har haft i min karriär.
21-årige Lamin Jarjou säger så här om att fortsätta att pendla till Katrineholm ännu ett år:
‒Jag funderar som bäst på hur jag ska göra. Jag håller på att ta körkort nu, men om Alhagie Ceesay slutar i VFC, blir det tufft att åka själv.
Lamin Jarjou var mycket skadad i fjol och kunde inte göra sig själv rättvisa.
‒Jag gick åtta månader utan att kunna spela en enda match och när jag fick hoppa in mot Motala var jag av naturliga skäl ganska ringrostig.