Likväl är Josefin Sandqvist ändå ute på isen vid Backavallen tillsammans med sönerna. Likväl justerar hon hjälmar och lånar ut utrustning till de som behöver.
– Idag har jag en ledig dag, så det är klart att vi åkte hit för att åka lite skridskor. Det är roligt för att det alltid finns någon här att spela med, skrattar hon.
Josefin är tvåbarnmamma, verksamhetschef för äldreomsorgen i kommunen och ansvarar tillsammans med Erik Jonsson från Svenska bandyförbundet för Katrineholms bandys yngre grupper: Bandykul. Det sistnämnda är på hennes eget initiativ.
– Det började för att båda barnen håller på med bandy. Jag har aldrig spelat, men jag tycker om att vara utomhus. Vi testade lite olika idrotter men Axel började redan som tvååring tjata om att få lära sig att åka skridskor, så det blev ganska snabbt klart att det är bandy som gäller, berättar Josefin.
Att hon tillsammans med sin vän, Erik Jonsson, startade upp bandykul, berodde på att hon själv inte var nöjd med den verksamhet som fanns att tillgå då.
– Men gillar inte när folk gnäller utan att göra något. Gör något, eller var tyst. Jag såg saker jag inte var nöjd med och tänkte att ja, då får jag väl ta tag i att förändra detta. Jag tror att jag gjort likadant oavsett vilken idrott jag engagerat mig i, medger Josefin.
Trivs man inte i sin vardag kanske man borde förändra den
Josefin Sandqvist.
Idrottat har hon alltid gjort, men bandykunskaperna behövde vässas för att Josefin skulle kunna hålla i träningar. Sagt och gjort snörde hon på sig skridskorna och började planera.
– Vi ville verkligen att föreningen skulle bli för alla, oavsett kön och bakgrund. En sak vi hela tiden jobbar på att förhålla oss till är att tjejer inte lika gärna som killar vill spela matcher. Generellt så är det så att killar, trots att de inte känner sig stensäkra, vill prova och spela medan tjejerna hellre känner sig helt säkra innan de vågar gå ut och bedömas för sin prestation. Där vill vi ändra tankesättet, för det är klart att alla ska våga spela match, berättar Josefin.
Bandykul har vuxit och i nuläget spelar ungefär 50 barn bandy i olika grupper två gånger i veckan.
– Vi kör nivåanpassad träning för alla samtidigt och tar upp både planen och riggen, berättar Josefin.
[fakta nr="2"]
En förutom att ge barnen glädje i sin idrott, handlar föreningsarbetet för Josefin också om att få föräldrarna att bli en del av verksamheten.
– Vi vill lära föräldrarna att vara ett lag också. Vi vill utbilda ledare och skapa engagemang. I nuläget är det väldigt bra, när barnen tränar stannar föräldrarna gärna kvar trots att de inte behöver. Jag vill att de ska trivas, ta sin kopp kaffe och känna sig som en del av föreningen.
När hon inte är på jobbet eller är iklädd KVBS-munderingen, gillar hon att pyssla i trädgården, jamma med kompisar och gå på konserter. Under sommaren blir det också häng i stallet och många turer ut med båten. Att hon trots ett stressigt jobb håller sig aktiv under sin fritid, tycker hon är receptet för att hålla sig stimulerad och glad.
– Det finns inte utrymme att vara kvar i jobbet när man ska hålla koll på 20 ungar på en bandyplan. Då är man i nuet och blir tvungen att ha kul. För mig handlar det mycket om att ha en vardag där jag trivs och mår bra. Trivs man inte i sin vardag kanske man borde förändra den, säger Josefin.