Irina Wigren kom till Sverige från Estland för 25 år sedan, där hon uppfostrats av ryska föräldrar. Men en dag kom svensken Håkan Wigren till Estland på affärsresa och det klickade mellan de båda. Nu har hon bott i Sverige i 25 år och kan aldrig tänka sig att flytta tillbaka även om hon reser till Estland och hälsar på släkten en gång varje år.
Nu är Katrineholm basen för henne och ofta ser man henne i ishallen där hon tar hand om ungdomarna och försöker lära dem en sport som, enligt henne, är betydligt svårare än både bandy och ishockey.
– I konståkning måste man vara stark, smidig, vig, ha balans, explosivitet och koordination och till råga på allt annat måste man också ha huvudet med sig i alla situationer så att man alltid kan fullfölja sitt program om man råkar göra en miss eller ramla, säger hon.
Allt det här tar förstås många år att lära sig, men tålamodet är inte så stort hos de aktiva. Redan i 20-årsåldern börjar många fundera på att sluta.
– Vi har också sett det, därför har vi startat något vi kallar "Lilla Sportgruppen". Där får våra äldre tjejer som inte orkar satsa på sin egen karriär längre, ta hand om de minsta och lära dem grunderna, säger Irina.
Just den formen av delegering är något hon önskar att hon själv vore bättre på.
– Jag har ett sådant kontrollbehov och vill gärna vara med och styra och ställa, det är det säkert många som har retat sig på genom åren, säger hon självkritiskt.
Just den självinsikten har gjort att hon nu har dragit sig tillbaka från styrelsearbetet och enbart ägnar sig åt det sportsliga.
– Vi har så många duktiga administratörer i föreningen, det är bättre att de jobbar med det de är bra på, så försöker jag hålla på med barnen och konståkningen.
Hon nämner ordförande Sofia Karlsson, administratören Karin Andersson och istidsförhandlaren John Andersson som är tre personer som gör mycket nytta för föreningen i sina olika roller.
Hur bra är Backa KK som klubb och kommer det fram några förmågor?
– Vi har ett 50-tal aktiva, av dem är det 16 tjejer, en A-minior, sju B-åkare och åtta C-åkare, som alla siktar på eliten.
Men för att ta sig till eliten räcker det inte med att bara träna och vara en stor talang. Irina förklarar:
– Vi måste se till att elitcertifiera klubben för att behålla talangerna i klubben.
Varför?
– Man måste ha tränare på en viss utbildningsnivå, domare, tekniska funktionärer, arrangörer med utbildning, och dessutom måste vi ha en hall som har öppet fram till vecka 17, nu stängs isen ner redan vecka 13 för KIB:s stora innebandycup.
Backa KK har faktiskt talanger, sex tjejer är B-åkare och flera av dem är riktiga löften, menar Irina.
– Vi har en jätteduktig tränare i Tatjana Petrova, ursprungligen från St Petersburg, som jobbar med ungdomarna 30 timmar i veckan.
Är hon avlönad av er?
– Ja, det är hon. Nästan alla pengar som klubben får in går till hennes lön, säger Irina, halvt på skoj, halvt på allvar.
Konståkning är inte den billiga sport man kanske tror. Ett par små nybörjarskridskor går att få tag i för en tusenlapp. Men ska man ha bra skridskor handlar det om 2500–3000 kronor. De häftigaste skridskorna kan kosta 15000 kronor!
Men det finns möjlighet att prova på konståkning, även om man inte har råd att köpa dyra skridskor.
– Vi har ett litet förråd med ett 20-tal konståkningsskridskor. Dessa hyr vi ut per säsong för 200 kronor till våra ungdomar och det är väl ett ganska vettigt pris? säger Irina.