Daniel Jävergren har rest till massor av bortamatcher, både som spelare och ledare.
‒En gång, inte just där och då men efteråt, har jag funderat på om resan var bra. Jag har också själv kört och en gång gick det alldeles för fort efter en felkörning.
Men, som ungdomsansvarig i Katrineholms innebandyklubb, erkänner han att tanken hur ungdomslagen reser helt gått förbi honom.
‒Vi litar blint på föräldrarna som skjutsar, säger han.
‒Det brukar bli sju, åtta personbilar som åker och vi ser alltid till att det finns en ledare i den första och sista bilen. Till träningar har vi också en bra ordning där många föräldrar ställer upp och hämtar upp barn för samåkning, säger Daniel Jävergren.
Han är själv en av dem som skjutsar.
‒Det är inte länge sedan jag släppte av en flicka utanför hennes hem utan att kolla att hon kom in. Det visade sig att ingen förälder var hemma och hon inte hade nyckel utan fick vänta på trappan. Det skäms jag för fortfarande och lärde mig en läxa. Det gör jag aldrig om, säger Daniel Jävergren.
I KVBS får A-lagsspelarna åka buss till bortamatcherna, medan föräldrar och ledare skjutsar ungdomslagen i personbilar undantaget några få resor till längsta bortamatcherna.
Bara för de sex ungdomslagen i KVBS handlar det om minst 1 000 resmil varje vinter.
‒Det är en fråga som flugit under vår radar, medger Martin Gustafsson i klubben.
Det finns ingen resepolicy om att inte skjutsa med fler passagerare än det finns bilbälten. Inget krav på att bilarna ska ha vinterdäck och ingen koll på att föraren är nykter en tidig lördagsmorgon inför avresan. Kanske för att klubbarna har varit förskonade från olyckor.
‒Men jag vet att vi har ställt in någon enstaka resa för att det varit för dåligt väder och riskabelt att åka. Vi har också ställt in hemmamatcher för att motståndarlag har gjort samma bedömning, säger Mattias Palm som i dag är ledare för KVBS P19-lag.
Både KVBS och KIB säger att det är en kostnadsfråga hur resorna görs.
‒I KIB betalar vi inte ens ut reseersättning till föräldrarna som skjutsar, säger Daniel Jävergren och säger att tidningens frågor om resepolicy är en rejäl väckarklocka.
KVBS reagerar på samma sätt.
‒Egentligen är det ju konstigt att vi har missat det eftersom vi har en styrelseledamot som jobbar som busschaufför, säger Martin Gustafsson.
Ingen av ledarna har riktig koll om det finns någon plan för krishantering i sina klubbar, om olyckan skulle vara framme.
‒Jag lovar att lyfta frågan med styrelsen direkt, säger Daniel Jävergren.
Strax efter vårt samtal skickar också Martin Gustafsson ett sms. "Jag har fått information om att ett dokument i stil med det vi pratade om, vad som ska följas vid resor etc. finns. Nu ska vi hitta det, uppdatera och aktualisera det".