Själv började en sjuårig Benita Karlsson Djaló med simningen i gamla simhallen, som låg vid Stadsparken.
– Benni Svensk var med redan då och det var mamma som tog in mig för jag var så dålig på att simma. Och så sa hon åt mig att hoppa i och så fick jag simma. Sedan frågade hon Benni: ”Går det att göra någonting?”. ”Jadå, det där går att fixa”, sa han och så blev det så, berättar Benita Karlsson Djaló.
Hon simmade på i några år, men i 14-årsåldern lade hon av.
– Jag satt och åkte från Högsjö sex dagar i veckan och till slut tröttnade jag på det. Man ville ju ha tid efter skolan med klasskompisar och så.
Men vid 20 hade hon flyttat in till Katrineholm och började då som tränare i KSS.
– Sedan har jag kommit och gått vartefter jag har fått barn.
I dagsläget är det Benita Karlsson Djaló som tar emot nybörjarna i klubben och kör teknikträning.
2013 firade klubben 90-årsjubileum och samma år blev Benita Karlsson Djaló tillfrågad om hon ville bli ordförande i KSS.
Tidigare i år fick hon också ett av ungdomsledarstipendierna som Katrineholms kommun delar ut. De tre stipendiaterna fick 5 000 kronor var.
KSS är en klubb som har runt 180 aktiva och då är allt inräknat från babysim till vuxencrawl. De skulle kunna vara fler, men ytan och även tränarbrist bidrar till att klubben måste begränsa vissa grupper. Totalt har klubben 250 medlemmar.
– Vi vill att man ska satsa på att bygga ut simhallen. Den är jättefin och de har rustat upp vissa delar, men en undervisningsbassäng här ute på det outnyttjade området vore perfekt. Både skolor och handikappsim skulle kunna utnyttja den, så det är verkligen inte bortkastade pengar, säger Benita Karlsson Djaló.
Men det finns som sagt en viss brist på tränare.
– Vi hoppas på att fler gamla simmare kommer tillbaka och blir tränare. De försvinner ju efter gymnasiet eftersom det inte finns någon högskola här. Vi har ju en förhoppning om att någon gång i framtiden kunna anställa en tränare, men vi är ju en helt ideell förening och ekonomiskt fixar vi inte det nu.
Ambitionen är att ytterligare en bassäng och fler ledare ska få klubben att växa vidare.
– Simning är en bra sport – du blir inte så snabbt utslagen. Kan du simma så fixar du det oavsett form eller handikapp. Jag vurmar för att de med handikapp eller diagnoser ska känna sig välkomna.
– Barn med diagnoser kämpar redan i andra sammanhang och blir snabbt utslagna i andra sporter där det blir för mycket att ta in. Här ska de känna att de stoppar huvudet under vattnet och simmar sitt och förr eller senare så lossnar det motoriskt.
– Vi ska sluta jämföra alla barn hela tiden. De behöver inte bli världsmästare allihopa. Att de får ett stärkt självförtroende och är nöjda och glada är det viktigaste.
Benita Karlsson Djaló har märkt en uppgång bland barn med invandrarbakgrund på senare tid.
– Jag försöker att locka in fler från andra kulturer. Och jag är så glad nu över att vi till exempel har fått in tre somaliska barn.
– Äntligen börjar det hända någonting, men fortfarande tycker jag att simningen är lite för mycket en vit sport så att säga. Det är svårt att nå dem.
Trycket är annars ganska hårt överlag och KSS behöver alltså inte lägga ned krut på att ragga nya adepter. En bidragande orsak till det ökande intresset är förstås Sarah Sjöströms stora framgångar de senaste åren.
– Vi skulle behöva ragga tränare i stället.
Hon har själv fem barn, men har inga problem att även engagera sig flera timmar varje vecka i simhallen. Och förklaringen är enkel:
– Barn är häftiga, säger Benita Karlsson Djaló.