Det är drygt 22 år sedan som Margareta "Maggan" Limedal fick frågan om hon kunde tänka sig att sälja bingobrickor för föreningens del.
Inte hade hon då kunnat ana att hon i dag, så många år senare, skulle ha behållit bingon i sitt liv och dessutom möjliggjort den för så många andra.
– Det började smått och så blev det mer och mer med tiden. Då sålde jag brickor, nu fixar jag mer runt omkring och tar ansvar för att bingon blir av, berättar Margareta Limedal.
Hennes make Gert, som är aktiv inom Katrineholms AIK:s bowlingssektion och har varit det i åratal, stod för den första kontakten som Margareta fick med KAIK. Sedan dess har banden blivit starkare, dels genom bingon, men också genom att sonen spelat både fotboll och handboll i föreningen.
Idag, när sonen slutat med idrotten sedan år tillbaka, är bingon den största föreningsbiten för Margareta – inte bara för att själva spelet är kul, utan också för det sociala. Vintertid är det söndagsbingo inomhus som gäller och sommartid ligger fokuset på bilbingo.
Sedan 2014 har hon delat bingoansvaret med Ragnar "Ragge" Gustafsson, som även han kom in i KAIK via bowlingen.
– Vi fungerar jättebra ihop. Vi förstår varandra så bra att vi knappt behöver prata, vi vet bara vad som ska göras. Samarbetet är en väldigt viktig bit i att få det att fungera, berättar Margareta.
Hon berättar att bilbingon, som arrangeras vid Stalls backe en gång i veckan under sommarhalvåret, lockar uppemot 130 bilar och nästan 300 besökare per gång. Ett sådant arrangemang kräver en del planering.
– Jag och Ragge är aktiva från och med tre till elva på kvällen under bingodagarna, och då har vi oftast minst elva personer till som hjälper till under kvällen. Men folk brukar vara så nöjda, så det är ett enkelt val. Dessutom har vi alltid folk som vill hjälpa till.
Uppskattningen är en av anledningarna till att Margareta valt att fortsätta med bingon.
– Det ger tillbaka till en själv. Dels är det socialt och roligt, men det är också i ett vettigt syfte. Det är skönt att veta att det man gör verkligen gör skillnad i föreningen.
Hon har själv aldrig idrottat, men föreningsandan har hon ändå fått med sig från barndomen i Äsköping, Julita.
– Man har väl haft en positiv bild av idrotten, sedan har jag fått lära mig av mina föräldrar att det är klart att man hjälper till, om man kan.
Hon berättar att de kvällar när det är som allra bäst, är när man kommer ned för backen till planen där bilarna står parkerade och ser att det är så gott som fullt. När hon sedan går in i arrangörsbåset, är läget under kontroll och tekniken fungerar. Då brukar också de som spelar bingo vara nöjda.
– Det är ganska höga odds på att vinna något. Sedan är bilbingon en ganska rolig grej, som många gör tillsammans. Det är roligt, för det är rätt mycket ungdomar som kommer till bilbingon. Det är lite speciellt när man tutar när man fått bingo och sitter där med neddragna fönsterrutor.
Margareta lyfter gärna upp funktionärerna, kompanjonen Ragge eller berättar om hur bilbingon utvecklats sedan starten 2011. Själv vill hon inte ta åt sig för mycket av äran.
– Jag är inte en sådan som behöver synas. Jag verkar gärna i det tysta. Man får ändå så mycket uppskattning när allt går som det ska, avslutar hon.