Han sippar på kaffe ur en plastmugg och bläddrar långsamt i en rallytidning. Det är uppvisningsloppet inför Slottssprinten som står på schemat och den här kvällen kör Pontus för publikens och välgörenhetens skull. En vecka tidigare blev han, efter fyra raka VM-segrar, tvåa i Polen men behåller ledningen i WRC2.
– Vi vill ju plocka poäng överallt, så i och med att vi behåller ledningen var andraplatsen okej, men egentligen är jag en väldigt dålig förlorare, säger Pontus på bred värmländska och ler.
Ingen inom rallysporten lär ingen ha missat att uppmärksamma talangen när han 2011 blev den yngsta svensken någonsin att vinna Svenska rallyt och på samma självklara sätt har han nu tagit sig till VM-ledning och ett fabrikskontrakt med Skoda.
Intresset för motorsport har funnits med sedan barnsben.
– I lågstadiet satt vi och spelade tv-spel, racing såklart, i timmar och det dröjde inte länge innan jag började tävla i gokart och crosskart. Hela familjen är biltokig så intresset var oundvikligt, berättar Pontus som fick sin första bil när han var fem år.
Hans ursprung är viktigt för honom. När han inte reser eller tävlar, vilket han gör 200 dagar om året, prioriterar han att åka hem till barndomsstaden Charlottenberg i Värmland.
– Det är så jäkla gött att komma hem mellan tävlingarna. Man känner alla, det är tryggt och man vet precis vilka vägar man ska åka och vilka man ska ringa, berättar Pontus.
Trots att han reser så mycket vill han se mer av världen. Det, och att bli världsmästare i först WRC2 och sedan större WRC, är vad han önskar av livet.
– Jag vill ju bli bäst i världen. Och då måste man jobba hårt, vara duktig och sedan spelar ju såklart kontakter också in, berättar Pontus.
Det verkar som att många är nyfikna på förarens kontakter.
På frågan om Pontus någon gång har googlat sitt eget namn svarar han nej och ser förvånad ut, och mer förvånad blir han när han hör att det första Google föreslår i sökfältet är ”Har Pontus Tidemand flickvän”.
– Jag har aldrig själv fått intrycket av att jag är någon form av flickidol, utan jag brukar få typ teckningar av barn och sådant, men om det är många som undrar så, nej, jag har inte flickvän, säger han och skrattar.
Men det är klart att han inte har tid att googla sig själv. Det kräver energi, engagemang och många timmar för att bli världsbäst, och det är just det Pontus siktar på.
– Jag fokuserar på den mentala träningen, för mig är den nästan det som avgör om man blir världsmästare eller inte, säger han.
Pontus berättar att han hamnar i svackor ibland och att han ser det som en del av sporten och livet.
– Min svaghet är att jag är perfektionist. Jag kan ha svårt att släppa detaljer. Och så tycker jag att det är mycket jobbigare att förlora än vad jag tycker att det är roligt att vinna, så det påverkar ju, säger han.
Svackorna tar han sig igenom med fokus på det långsiktiga målet. Nästa steg mot världsmästartiteln är VM-deltävlingarna i Tyskland och England.
– Det ser ljust ut, men man vet ju aldrig, i den här sporten kan mycket ändras snabbt. Men vinner jag VM i år kommer jag att dra ihop till en rejäl fest för att fira, det är jag säker på, säger Pontus.