‒Vi såg huset och föll för det direkt. Vi bestämde oss för att flytta, sedan började jag kolla på vilka klubbar som finns i området, säger Roger Anrog, 68 år och meriterade fotbollsledare.
Hans idrottsliga intresse började tidigt med många olika idrotter under barndomen. Vid 13 års ålder valde han att satsa mer på fotbollen och blev uttagen till Djurgårdens elitlag, trots att han var uppvuxen i Solna och AIK skulle ha varit det mer självklara valet.
Han spelade i Djurgrådens juniorlag och även i B-laget i allsvenskan. Karriären såg ljus ut, men en korsbandsskada satte käppar i hjulet för den då talangfulle 20-åringen. Efter 14 månaders rehabiliteringsträning och väl tillbaka på planen kände sig Roger annorlunda.
‒Jag kände mig inte längre lika trygg i min kropp och fick en mental spärr. Jag körde ett tag i division 3, men det kändes aldrig riktigt bra. Jag bestämde mig för att om det inte blev bättre än så här då får det vara, berättar han.
Med tanke på att idrotten varit hans livsstil och främsta framtidstro, var Roger tvungen att omvärdera livet efter skadan. Det första steget blev en utbildning till föreningskonsulent, med idrottsprofil, vid en folkhögskola. Ett annat viktigt steg i Rogers utveckling var de år han därefter tillbringade med teatergruppen Småfolket.
‒Man lärde sig mycket om vem man var, och om sina egna beteenden. När man tolkade olika roller tog man ju alltid fram delar av sig själv. Men yrket ländes ensamt. Det var mycket turnerande och trots att det var väldigt kul så tog det stopp efter några år, berättar han.
När Roger sedan började jobba som socialsekreterare med fokus på unga och missbruk började han känna att han hittat sitt kall. På olika sätt höll han sig på samma bana under resten av sitt yrkesliv och det var först 2016 som han slutade, som enhetschef för ungdomsverksamheten på Gotland.
‒Jag känner en stor tacksamhet över att ha fått spela en roll i deras liv, att ha fått ordning på många unga som bara upplevt hopplöshet. Trots att det många gånger varit tungt har jag känt att bara jag räddar någon själ, så är jag nöjd, säger han.
Viljan att hjälpa fanns även utanför yrkesrollen. Sedan 1990-talet har han tränat fotbollslag på alla nivåer.
‒Känslan av att se en spelare att utvecklas är det jag brinner för. Att se hur ett lag dels samarbetar, dels hur enskilda spelare vågar ta ansvar på planen, det är fantastiskt roligt. Sedan är idrott en kulturyttring som vilken som helst, och där blir det både glädje och gemenskap. Därför tycker jag att det är väldigt viktigt med en bra, stabil förening med en tydlig värdegrund som följs, säger tränaren.
Efter en kort period i KSK jobbar han sedan mitten av maj som tränare i Värmbols FC, specifikt U17-laget.
‒Det är väldigt roligt i Värmbol, jag känner verkligen att jag kan bidra som tränare. Vi har en vision om framtiden, där vi kan se en större samverkan mellan länets klubbar, en samverkan som förhoppningsvis gör att både spelare, lag och föreningar kan utvecklas mer.
I slutet av juni sålde han och frun Agneta huset på Gotland och de är nu färdigflyttade till Forsa utanför Katrineholm. Roger trivs med rollen i Värmbols FC occh planerar att stanna där tills vidare.