Han är DFK:s nya tränare

Han kom till Katrineholm för ett och ett halvt år sedan och har redan hunnit träna olika lag i både KSK och VFC. Men efter ett halvårs vila kliver han nu in som huvudtränare för DFK Värmbol.

Roger Anrog tränade VFC:s U17-lag senast.

Roger Anrog tränade VFC:s U17-lag senast.

Foto:

Övrigt2018-08-02 21:01

– Jag slutade träna i VFC vid årsskiftet när jag var sjuk i borrelia och hade ett halvårs uppehåll fram tills nu, när Sophia Odre ringde mig och frågade om jag var intresserad av att träna laget. Jag är inte sen på att anta utmaningar, jag har sett laget och det finns en stor potential, säger Roger Anrog, 70 år gammal och bosatt i Forsa.

Hans egen fotbollsbakgrund är diger när det kommer till herr- och ungdomsfotboll, där han haft tjänst som både tränare och sportchef på Gotland. Dessutom har han nästan fyra år av damfotboll med sig i bagaget.

Roger Anrog och DFK Värmbol hade sitt första möte nu i veckan och detta vittnar han om gick bra.

– Det kändes väldigt bra. De känns taggade och vill nog ha till förändring.

Vad tror du att du kommer att göra annorlunda?

– Jag tycker att det är viktigt att man tar en match i taget och fokuserar på att tänka positivt. Vi behöver jobba som en grupp och jag vill få alla att känna sig delaktiga. Sen är det viktigt med bra tempo och stämning på träningarna. Jag vill stärka damerna individuellt och som lag.

Roger Anrog kommer att vara med som tränare redan på söndag, när DFK Värmbol spelar sin första match för höstsäsongen mot Tyresö.

I en tidigare intervju med KK har Anrog berättat detta om sin bakgrund:

Hans idrottsliga intresse började tidigt med många olika idrotter under barndomen.

Vid 13 års ålder valde han att satsa mer på fotbollen och blev uttagen till Djurgårdens elitlag, trots att han var uppvuxen i Solna och AIK skulle ha varit det mer självklara valet. Han spelade i Djurgrådens juniorlag och även i B-laget i allsvenskan.

Karriären såg ljus ut, men en korsbandsskada satte käppar i hjulet för den då talangfulle 20-åringen. Efter 14 månaders rehabiliteringsträning och väl tillbaka på planen kände sig Roger annorlunda.

– Jag kände mig inte längre lika trygg i min kropp och fick en mental spärr. Jag körde ett tag i division 3, men det kändes aldrig riktigt bra. Jag bestämde mig för att om det inte blev bättre än så här då får det vara, berättar han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!