Men det är inte Arvfurstens palats i Stockholm, och UD-ämbetsmäns osed att inte arkivera och inte diarieföra en del dokument som kan ge insyn i vad de verkligen håller på med.
Den här gången är det Katrineholms kommun. Andan som försvårar insyn utgår inte från någon arvfurstes palats utan från stadshuset Gröna kulle, där styret av S och M residerar.
Ett av de enklare, men inte så vackra, knepen i mörkläggningens konst är att klassificera skrivelser och dokument som "minnesanteckningar" eller annat "arbetsmaterial", att låta bli att arkivera dem, och därmed åstadkomma att de kan påstås inte vara allmänna handlingar i lagens mening. Gör en myndighet så, och hävdar att något är en minnesanteckning, kan det inträffa att myndigheten vinner i förvaltningsdomstol, när någon överklagat ett avslagsbeslut om att få läsa papperet.
Så har det gått till i Katrineholm. Än mer pikant är att en av kommunstyrelsens egna ledamöter – en i opposition förstås – vägrats få se papperet, begärt ut det, fått nej av förvaltningschefen i bildningsförvaltningen, överklagat men förlorat i Kammarrätten i Jönköping.
Ewa Callhammar (L) ville läsa vad som stod i en skrivelse som undertecknats av förskolechefer i kommunen, och som diskuterats när de sammanträdde med förvaltningsledningen och bildningsnämndens ordförande. I en kommun som fungerat som de flesta kommuner hade dokumentet närmast som en självklarhet lämnats över till ledande förtroendevalda i oppositionen, ifall de ville veta vad som tagits upp till diskussion. Men detta är Katrineholm, närmare bestämt det gemensamma S- och M-styret. Att skrivelsen fanns kunde Katrineholms-Kuriren redovisa för kommunens invånare. Men när Ewa Callhammar begärde ut den utformades avslagsmotiveringen enligt en beprövad mörkläggningsteknik – det sågs till att handlingen räknades som minnesanteckning. Den var inte expedierad, och inte inkommen utifrån, och man såg till att inte formellt sett arkivera den, fast den uppenbarligen måste ha sparats på förvaltningen och kanske i Gröna kulle också. Detta svalde kammarrätten.
Det kan jämföras med Utrikesdepartementets teknik. Dagens Nyheter började fråga efter de allmänna handlingarna från Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsrådoch det röstvärvande som då förekom. Det kröp då fram att departementet och Sveriges FN-representation lagt en mängd meddelanden i ett intranät och ansett dem vara arbetsmaterial. På så vis hölls de dolda långt efter att ärendet om säkerhetsrådsplatsen avslutats. Ett helt år gick utan arkivering och diarieföring, ända tills DN började rota.
Offentlighetsprincipen har avgörande betydelse för öppenheten i samhället. Insyn i statlig och kommunal verksamhet begränsas inte av vad myndigheter behagar vilja visa upp, utan av sekretessregler som riksdagen lagt fast i lag. Efterlevnad kräver att allmän handling diarieförs, och blir synlig i listor över vad som inkommit eller skickats mellan olika myndigheter. Arkivföreskrifter måste också tas på allvar och inte saboteras genom en offensiv klassificering av papper som arbetsmaterial.
Ewa Callhammar borde förstås ha fått läsa vad förskolecheferna hade satt på pränt om problemen i verksamheten. Dokumentet skulle ha arkiverats, och inte mörklagts av förvaltningschef eller förtroendevalda. Kommunledningen har ansvaret för hur förvaltningar tillåts uppträda. Ansvaret hör hemma i stadshuset. Det som inträffat säger något om majoritetsandan (S och M) och om en bristande öppenhet i Katrineholms kommunala liv.