Den 17 augusti i år säkrade Marie Sandberg sin VM-biljett, när hon vann sin klass i Kalmar. En dag senare stod det klart att hennes klubbkompis och vän, Mikael Kjellander, även skulle få sin efterlängtade biljett.
En dryg månad senare har träningsvärk kommit och gått, hotell och flyg har bokats, pengar har spenderats och framförallt har VM-beskedet landat.
– Nu tränar jag på en hög nivå för att toppa inför Hawaii, men det handlar mest om att optimera. Det största arbetet var redan gjort innan Kalmar, berättar Mikael Kjellander när KK träffar triathleterna i slutet av september.
Marie Sandbergs träning har sett lite annorlunda ut sedan hemkomsten.
– Jag har varit väldigt sliten och sovit dåligt. Sedan åkte jag på en fantastisk resa till Norge, där vi sprang flera mil i bergen, men jag hade inte räknat med hur tuff den skulle vara rent fysiskt. Men nu börjar jag känna mig pigg igen, efter att ha sovit ikapp och varit på en rejäl naprapatbehandling, berättar hon.
Kjellanders pass har varit hårt styrda av hans coach, medan Sandberg tränar mer intuitivt och går på känsla.
– Vi fungerar helt tvärtom. Jag lyssnar på kroppen, men det betyder inte att det är oseriöst utan bara att det är olika vägar till samma mål, konstaterar hon.
För henne är flexibiliteten ett sätt att få till de långa träningspassen som krävs för att klara en Ironman samtidigt som hon jobbar och är en engagerad förälder.
Mikael Kjellander däremot, följer strikt coachens anvisningar när det kommer till träningen och menar att livets andra domäner får plats med hjälp av planering.
– Jag behöver strukturen. Jag får mina pass och sätter mig sedan och planerar veckan tillsammans med min sambo Lina, säger han.
En gemensam nämnare är de stöttande familjerna som står bakom atleterna.
Båda poängterar, att det hade varit omöjligt att satsa på något så stort som VM, om inte hela familjen engagerat sig.
– Sedan har folk alltid åsikter utan att veta hur livssituationen ser ut. Oavsett hur mycket man är med barnen finns det en föreställning om att man försummar familjen, bara för att man tränar mycket, berättar Marie Sandberg.
– Det är kanske den bilden man ger på sociala medier, men den stämmer inte. Jag planerar in min träning efter familjelivet och har med dem i varje upplevelse. Vi reser tillsammans, det är teamwork. Men då har jag inte heller fått kritik i samma utsträckning som jag vet att Marie fått. Det är galet, hon är en bättre och mer engagerad mamma än många andra, inflikar Mikael Kjellander.
När familjerna landade på Hawaii i torsdags hade de en dryg vecka på sig att acklimatisera sig. På lördag ska Ironmans extremdistanser, 3,86 kilometer simning, 180,2 kilometer cykling och 42 195 meter löpning, avverkas i det stekheta lavalandskapet.
– Det känns som att det är svårt att förbereda sig inför klimatet. Det kommer vara runt 30 grader och hög luftfuktighet, sedan kan det blåsa väldigt starkt och nyckfullt. Det finns en påtaglig risk att blåsa av vägen när man väger lite och cyklar på en lätt cykel, berättar Marie Sandberg.
– Det är en av de tuffaste banorna i världen, dessutom är det masstart i simningen vilket är lite mer riskfyllt. Men det ska vara två till 15 meter djupt i vattnet och gå att se botten nästan hela vägen. Vissa har till och med sett delfiner under loppet, så oavsett blir det en upplevelse, säger Mikael Kjellander.
Och även om bådas officiella målsättning är att ta sig runt och njuta av upplevelsen, så har tävlingsmänniskan i dem börjat krypa fram.
– Man har väl tittat lite på förra årets pallplatstider och det ser ju bra ut, men med tanke på banan och värmen kan man inte räkna med att ta sig runt med samma fart som vanligt, säger Marie Sandberg.
– Till sist handlar det om att göra sitt allra bästa när man är där och att känna att man verkligen gett allt när man går i mål.
Hur gör man då, för att klara en Ironman?
– Utöver träningen innan ser man till att få i sig näring, salt och vätska och att inte gå in i väggen. Sedan är det alltid många saker som man själv inte kan påverka, kraschar magen exempelvis kan hela loppet vara över, säger Marie Sandberg.
– Det finns mycket felmarginal och det gör en ödmjuk. För mig har det blivit mer och mer relevant att försöka optimera detaljer. Sedan handlar nog mycket om en vilja att testa sina gränser, säger Mikael Kjellander.
Den 13:e oktober avgörs det alltså i staden Kona på Hawaii. Det är totalt 62 svenskar som har kvalat till världsmästerskapet.