– De veckor när jag har min dotter är jag där i stort sett varje dag. Ibland känns ishallen som mitt andra hem.
Jonas är en allt i allo som tar tag i det mesta, stort som smått. Det är honom man snackar med om man stöter på problem.
– Det är lite så, behöver de få tag på något så vänder de sig till mig och då försöker jag hitta en lösning.
För Jonas var det självklart att engagera sig redan från början när dottern tog sina första skridskoskär som 5-åring.
– När jag ändå var i hallen kunde jag lika väl göra något. I början behövde hon och dem andra hjälp med att knyta skridskorna.
Egentligen skulle Jonas inte vara i ishallen den helgen Kuriren träffar honom, men ett inbokat möte gjorde att han ändå var där.
– Direkt var det ett par skridskor som behövde slipas, säger han och skrattar.
Är det svårt att slipa skridskor?
– Det är det inte när man har kört ett tag. Vi använder den äldre modellen av slipmaskin som gör att det mer av ett hantverk.
Det är inte bara skridskoslipning som Jonas ägnar sig åt i Backa konståkningsklubb.
– Jag ordnar med teknikbiten när det behövs vid tävlingar och andra arrangemang. Jag brukar även sköta kaffet för jag är lite av en kaffetunna själv. Är det ingen som satt på kaffe, gör jag det. Nu har jag även hamnat i styrelsen, jag blev invald vid det senaste årsmötet.
Jonas tycker det är bra att man för några år sedan bröt sig ur hockeyklubben och bildade en egen förening.
Det har betytt mycket för klubbens utveckling.
– Det är lite friare nu, vi inom konståkningen kan sköta vårt på ett helt annat sätt och behöver inte ta hänsyn till hockeyn på samma sätt. Hockeyn har sina träningstider och vi har våra tider.
– Tidigare kunde det ibland bli lite omkastningar. Samtidigt var det bra att börja som sektion för att komma i gång.
Jonas har bott i Valla i nästan hela livet, men under några år har han jobbat på annat håll. Han jobbade inom Svenska kyrkan i Paris under två år och det blev lika många år i Halmstad. Men annars har han varit Valla troget, tills för bara något år sedan. Då gick flyttlasset till Katrineholm.
I unga år spelade Jonas ishockey i Flen.
– Det var smidigaste med logistiken att spela där eftersom min mamma jobbade i Flen. Jag spelade till jag var 16–17 år. Jag spelade för att det var roligt och när det blev tal om att spela i A-laget blev det för mycket allvar.
i vuxen ålder har inte Jonas ägnat sig åt någon idrott, men det kan eventuellt bli ändring på det nu. Föreningen har planer på att starta en vuxengrupp som ska träna ett par gånger i veckan.
– Det vore bra för oss föräldrar att ha koll på vad barnen gör. Ibland kan man ju tycka att vissa saker inte ser så svårt ut. Då undrar man varför de inte lyckas med det de gör, men när du själv står på skridskorna förstår du varför.
0150-728 43