– Jag vill ge tillbaka något till sporten som har gett mig så mycket.
Ja, berätta vad har hänt sedan du började i KIF?
– Jag började spela basket som 9-åring. Då höll vi till i Röda ladan. Från flicklaget var jag med ändå upp till A-laget och fick ett guld med regionlaget i distriktlags-SM på vägen dit. Men som så många andra tjejer ville jag inte satsa så mycket som krävdes för att nå eliten och lade i stället av.
Varför började du igen?
– Jag flyttade till Stockholm och började plugga på handelshögskolan och då hade vi ett universitetslag som jag var med i. Därefter flyttade jag till Danmark och la ned sporten igen under de fem år då jag bodde när. Nu har jag flyttat tillbaka till Sverige igen och när Stockholms Polisen startade ett damlag började jag om. Vi spelade i både division 2 och 3 och jag höll på tills för två år sedan, då jag slutade som 46-åring. I dag spelar två av mina fyra barn och nu är jag tränare för yngsta dotterns lag i Blackeberg.
Hur blev du aktuell för förbundsstyrelsen?
– Jag umgås med mycket folk i basketkretsar och ingår i ett kvinnligt nätverk. Jag tror det var där jag blev nominerad och när frågan kom tackade jag ja. Elitbasket i all ära, men jag brinner för breddidrotten. Jag har ju min egen historia och vet att basketen är en sport man kan hålla på med länge. Här i Stockholm är vi bortskämda med bortåt 100 lag, det är lite tråkigare som i Katrineholm där KIF är ensam och klubben måste åka långt för att möta andra lag.
Är det något speciellt du minns från åren i KIF?
– Att vi hade så bra tränare. Jag spelade när Ed Connor, hans lillebror Gery och sedan Nick Carlotta var tränare. Det var en förmån att ha ledare som var så duktiga på sporten.
Vad jobbar du med civilt?
– Jag är marknads- och kommunikationsdirektör på Menigo, ett företag inom matbranschen som levererar till restauranger.