I år hade Linnéasimmet inte vädret på sin sida. Men trots regn och stundtals åska var deltagarantalet högre än i fjol. I år deltog 47 personer, och minst lika många var på plats för att heja och stötta deltagarna. Arrangören Linnéa Eriksson var glad över att det gråa vädret inte skuggade stämningen.
‒Det var god stämning och en ökning i antalet deltagare, så det har ju gått bra, tycker jag.
Nytt för i år var att Svenska livräddningssällskapet (SLS) var på plats och höll en workshop strax innan starten. Besökarna fick lära sig mer om hjärt- och lungräddning och annat praktiskt som kan vara viktigt att kunna.
Därefter inleddes Linnéasimmet som vanligt med distansen 1000 meter, och det var två varv runt banan som gällde. Först i mål var 2015 års tvåa Jill Pettersson från KSS, som simmade i mål på 19,23 minuter.
‒ Det var lite kämpigt i år men det slutade ju bra! Grabbarna var före mig under första varvet men jag simmade om de under det andra, sa hon strax efter att hon sprungit upp ur vattnet som årets vinnare.
Bara sekunder senare simmade Andreas Assermark från Julita triathlon i mål som tvåa på 19,28 minuter och Tobias Rosén blev trea på 19,47 minuter.
När samtliga deltagare i den första distansen tagit sig i mål, var det dags för prisutdelning innan nästa lopp på 500 meter kunde dra i gång. Där var tre av totalt sex deltagare barn, och det blev också en av de yngre simmarna som vann. 12-åriga Linnéa Fredriksson från KSS gjorde ett lysande lopp och tog sig runt varvet på 11,25 minuter som etta.
‒ Jag känner glädje! Det var första gången jag var med så jag trodde ju inte att jag skulle vinna, sa 12-åringen som var aningen trött och frusen efter sin briljanta insats.
Sist men inte minst var lagkappen, som kördes i 3-mannalag på distansen 3 x 250 meter, där Julita triathlon lag 2 tog hem segern med en totaltid på 18,08 minuter.
Den goda stämningen på plats och det stigande deltagarantalet glädjer Linnéa Eriksson, som hoppas på ännu fler nästa år.
‒ Med tanke på vädret och att det ändå var fler i år så tror jag att det kan bli uppemot 60 nästa år. Det är ju lite väderberoende men jag hoppas på ännu fler nästa år.
Vad var roligast i år?
‒Det var nog att många av deltagarna var mina elever, och så var mina tränare med också, Jill Pettersson och Christian Brantö. Det var det absolut roligaste när jag tänker efter. Jag blir stolt när jag ser hur duktiga mina elever är, det värmer om hjärtat.