– Jag siktar inte på någon pallplats i dag. Det kommer att bli total cirkus, skrattar Sophia Åbrink när hon vid lunchtid tar in hästen Finans för tävlingsförberedelser i form av bland annat bad, ryktning och manuppsättning.
Det är en skön dag, den första med sommarvärme. För Sophia Åbrink är den speciellt skön, med tanke på att hon rider eftermiddagsdressyr.
– En normal tävlingsdag är det inte ovanligt att jag får gå upp vid femtiden. Nu har vi också väldigt nära till Trolldal, vilket gör detta extra smidigt, berättar hon.
Hästarna Rubin, 14 år, och Finans, 10 år, är svenska halvblod och bröder och bor på den stora gården vid Strångholmen där Sophia Åbrinks mamma, Susanne Åbrink, bor tillsammans med sin man Folke Persson sedan år tillbaka och där de även bedriver avelsverksamhet med just dressyrhästar. Ryttarinnan själv bor i lägenhet inne i Katrineholm och tävlar för Katrineholms ryttarförening. Sin första tävling gjorde hon som åtta-åring, så för Sophia Åbrink finns tävlingsrutinen där. Att hästarna ska få mer av den varan är dagens målsättning.
– Finans gör sin första tävling i Lätt A. Rubin är riktigt bra och kan vinna utomhus, men inomhus som vi ska köra i dag kan gå hur som helst. Så i dag kör vi för att få träna på att tävla, sen blir detta nog Rubins sista start inomhus.
Programmet är fem minuter långt och består av ett förbestämt mönster av gångarter och rörelser. I just Lätt A är skänkelvikningar och förvänd galopp utmärkande. På banan är det bara Sophia Åbrink och hästen, men utanför finns ett helt lag. Sjuksköterskan och bästa kompisen Pernilla Grundelius och hennes dotter Ida hjälper till med allt möjligt så som tvätt, inoljning av utrustning och att förse hästarna med godis (ett viktigt uppdrag). Susanne Åbrink axlar rollen som coach, även hon med en livstid av erfarenhet inom ridsport, och som chaufför, utöver den gedigna listan av smågrejer som hela gänget betar av under dagens gång.
Det är med ett brett leende Åbrink klappar Rubin på sidan efter dagens sista tävlingsmoment. Det blev ingen cirkus, utan både han och Finans skötte sig bättre än förväntat. Klockan är nästan sex på kvällen och hemma ska hästarna återigen badas, ryktas och manen ska släppas ut. Sen blir det mat för både ryttare, laget och hästar.
– Det är dyrt, kräver samarbete och tar mycket tid. Men det är en livsstil. Mitt liv skulle kännas så tomt utan hästar, avslutar Sophia Åbrink.