– I efterhand var det bra att få stryk i Norrköping. Det fick mig att ta nya tag med boxningen och jag fick en ny kick av revanschlust, säger Simon Engström när vi sitter i bilen på väg till träningen.
Förlusten fick till följd att Simon sökte upp Kamran Kabinejad och där tändes den låga som kan ha varit på väg att slockna.
– Med Kamran fick jag en nytändning. Nya sparringpartners, en ny tränarröst, ett nytt sätt att se på hur jag boxas, offensivt och defensivt. Förhoppningsvis ska jag bli smartare och inte bara ösa på framåt.
Men Simon, precis som nye tränaren Kamran, är hela tiden noga med att poängtera hur bra förre tränaren Krister Segerberg varit för honom.
– Krister har gjort ett jättebra jobb med Simon, jag har själv haft Krister som coach när jag boxades och jag vet att han är bra, säger Kamran Kabinejad.
Jag följer med Simon till ett pass i idrottshuset, Tegelbruket, i Örebro en tisdagskväll.
Vi kommer till idrottshuset Tegelbruket i Örebro vid 17-tiden, då är redan hans kompisar igång. Det är en brokig skara av boxare, där två av dem sticker ut lite extra. Dels supertungviktaren Pezhmar Seifkhami, 27, med nio raka proffssegrar. En skräckinjagande tatuerad bjässe på 113 kilo, som visar sig vara oerhört vänlig när vi pratas vid efter träningen.
I ringen finns också 24-åriga Patricia Berghult från Malmö, med tio raka segrar som proffs. En tjej som har siktet inställt på att utmana hela världen. Just nu lär hon vara rankad kring tionde plats i världen, strax efter klubbkamraten Klara Svensson som går i samma viktklass.
Både Patricia och Pezhmar ska upp i titelfighter den 10 november i Örebro om en vakant världsmästartitel, i någon av de många boxningsorganisationer som finns. Vi får säkert höra talas om Pezhmar och Patricia längre fram.
Efter uppvärmning vidtar träningen som sedan pågår i drygt två timmar. Just den här dagen är det teknikträning vid matchsituationer som gäller. Det innebär att det rent fysiskt inte är något mördarpass, men det är ändå rejält tufft.
Kamran driver fem–sex boxare intensivt i ringen, blåser i pipan och alla stannar och lyssnar. Några kloka råd följs av att praktiskt visa hur det ska gå till och sedan fortsätter det till att de knappt orkar hålla garden uppe längre.
I slutet av träningen sparrar Simon ensam mot Kamran som istället för handskar har "pads", en sorts plattor som Simon hela tiden ska träffa, men när han öppnar sig är Kamran där och hugger som en kobra.
Det märks att Kamran har varit proffs. Han vann fem matcher i Miami, innan han flyttade hem obesegrad.
– Simon är lite för stel och inte tillräckligt avslappnad. Det ska vi träna bort fram till galan i Katrineholm 29 september, säger Kamran Kabinejad.
Simon håller med:
– Är man inte avslappnad blir man också tröttare fort, så det ska vi jobba på, säger han självkritiskt. Men jag tycker att jag på de här månaderna blivit en bättre boxare, jag hoppas att jag kan fortsätta att utvecklas.
Han fyller 33 i januari, men tror själv att han kan hålla i många år ännu.
– Jag ångrar att jag inte fortsatte när jag började för 13-14 år sen. Men det var mycket annat som lockade och det blev ett tioårigt uppehåll från boxningen.
Nu satsar han så mycket det bara går, men det finns förstås begränsningar för en yrkesarbetande boxare.
Att först jobba åtta timmar tvåskift, 7–16, eller 14-23, sedan resa en timme till Örebro på dagpasset och träna drygt två timmar, det är knappast optimalt
Vad är Simons styrka?
– Han är stark och vältränad, men framförallt har han ett vapen i att han kan använda båda händerna lika bra. Nu gäller det bara att få honom att använda det han är bra på, på rätt sätt, säger Kamran Kabinejad.
Det innebär att han ska komma till avslut ungefär var 20:e sekund och däremellan se till att försvara sig väl. Något som kommer att behövas mot näste motståndare: Jozsef Barati från Ungern.
– En av mina killar har mött honom och slagit honom, så jag vet precis vad Simon behöver göra för att vinna. Gör han bara som jag säger, så vinner han, säger Kamran tvärsäkert.
Men Jozsef Barati har gått tre matcher utöver förlusten och dessa har han vunnit på KO tidigt i matchen. Så det är ingen duvunge som kommer till Duveholmshallen.
– Men jag kommer att vara redo och förhoppningsvis bättre än jag någonsin varit förut, konstaterar Simon Engström utan att för den skull låta skrytsam.