– Jag har inte landat i det än. Jag hade inte kunnat tro att det skulle gå så bra, det känns konstigt, berättar han ivrigt under söndagen.
Det är på distansen 200 meter och i ryggsim som han simmat in placeringen. Under lördagens förmiddag körde han juniorklassen och tog där en åttondeplacering. Den räckte till B-final, då i seniorklassen och på eftermiddagen, där han med sin andraplats inte bara blev tionde bäst i Sverige utan också slog fem av de juniorerna som simmat snabbare än honom på förmiddagen.
– Jämför man bara tiden skulle jag ha varit femma bland juniorerna på den distansen. Det är två placeringar från medaljplats och de jag kör emot är ett par år äldre. Det bådar gott, utbrister Emil Kernen glädjestrålande.
Att han är så glad över beskedet berättar han beror på en sämre start på veckan.
– Efter USM var jag sliten. Jag hade toppat mig till det mästerskapet och var väl inte jättemotiverad till SM. Jag trodde ändå inte att jag skulle kunna ta någon placering med tanke på åldersskillnaderna och så, säger han.
Och med en knackig inledning under torsdagen under Norrköpingssimmares första distans, som var i ryggsim och på 100 meter, blev en 18:e plats på fredagens kortare ryggsimssträcka, 50-meter, en bit på vägen till den glädjen som 200-metersloppet gav.
– Jag hade verkligen inte förväntat mig detta så det känns väldigt stort. Sen nådde jag dessutom ett personligt mål. I uttagningstävlingarna till landslaget i våras snubblade jag på målsnöret flera gånger, när jag kom trea och de tog ut de två bästa. Men jag har använt den besvikelsen som en sporre för att träna hårdare och med de tiderna jag simmade nu, hade jag varit en av dem som blev uttagna. Det är stort, berättar simmaren.
Sedan klubbbytet från Katrineholms simsällskap till Norrköpings kappsimningsklubb har utvecklingen bara gått uppåt för Emil Kernen, som även tog hem en niondeplacering i lagkapp.
– Och i laget var vi två 15-åringar, en 20-åring och en senior och så tog vi ändå en niondeplats i seniorklassen.
Hur har klubbytet varit för dig?
– Det har verkligen bara varit positivt. Visst, jag får pendla och satsa hårdare, men jag har verkligen utvecklats. Visst saknar jag tränarna i KSS, jag ser dem fortfarande som min andra farfar och morfar, men med lagkompisar som är lika taggade på att utvecklas så är jag ännu mer motiverad till att träna nu.
Nu väntar en kort viloperiod för Emil Kernen, där han fokuserar på återhämtning, konditionsträning ovan land och så gym.
– Men inte för mycket gym. Man måste kunna syresätta musklerna också under vattnet. Sen blir det säkert kanot med brorsan och cykel med farsan. Lite mer tid med familjen, det ska bli skönt.