Nu tycks något ändå vara på väg att hända. Visst, kommunen har väckt förhoppningar tidigare, som vid träffen med idrottsföreningarna tidigt i våras. Då pratades det också om en konstgräsplan. Sedan blev det tyst och den försvann ur budgetarbetet, om den ens var med någon gång.
Tidigare i veckan kallade kommunen till en ny träff och presenterade då en förstudie till multiarena – som tidigast kan börja byggas om två år. Det är förstås positivt att frågan är väckt. Men kalla det inte satsning.
Konstgräsytan föreslås bli 50 x 30 meter, hälften så stor som en godkänd elvamannaplan. Det låter lite som i sagan om skräddaren och som slutar med att ”det bidde en tummetott”.
Anledningen är förstås ekonomisk. Det blir billigare att bygga en mindre plan, men definitivt inte hälften så billigt för att den är hälften så stor. Och definitivt inte bättre. I en kommun där ansvariga chefen Johan Tranquist erkänner att Vingåker – där det fortfarande saknas ett idrottspolitiskt program – kommer billigt undan när det gäller idrotten känns det bara snålt. Inte minst som kommunen inte har för avsikt att lägga nytt konstgräs, utan ska leta efter begagnat.
Värdet av en konstgräsplan ska inte bara räknas i kronor och ören. Jag är övertygad om att spontanidrotten och den organiserade träningen ökar med en konstgräsplan, inte bara i Vingåkers IF utan alla kommunens fotbollsföreningar, förbättra möjligheterna till integration och framför allt omsorgen om kommuninvånarna.
Just ordet omsorg kommer att användas flitigt det närmaste året, tillsammans med vård och skola. Det är ju mindre än ett år kvar till valet och då är det de områdena som politikerna alltid sägs värna. Men vad står egentligen omsorg för? Lyssna på alltid lika kloka Katrineholmspolitikern Joha Frondelius när han säger att ”när politiker pratar omsorg menar de daghem och äldrevård. Omsorgen om tonåringar och unga vuxna glöms bort”.
I Vingåker har politikerna nu ett gyllene tillfälle att ändra på det genom att bygga en fullstor konstgräsplan och inte fortsätta med pluttifierandet som kräver dispenser för matcher.
Samtidigt måste idrottsföreningarna vara självkritiska. Det har förts samtal om en allians efter samma modell som finns i Katrineholm. En allians när idrotts- föreningarna kan prata sig samman och få förståelse för vilka prioriteringar som måste göras.