Jag hade inga större förväntningar när vi åkte till Norge i somras. Men det var en helt ny värld som öppnade sig när vi styrde i riktning mot Geiranger. Jag funderar fortfarande på vad som tog andan ur mig mest. Synen från Dalsnibba på 1500 meters höjd, eller att omfamnas av bergen och vattnet nere i Geiranger.
Ända sedan de där dagarna i början av juli har jag längtat tillbaka till bergen.
I väntan på att få åka tillbaka till dem bestiger jag andra berg, tvättberg till exempel.
Vanligtvis möter det mig redan i källartrappan, särskilt efter ett långt helgpass i nyhetsfabriken.
När allting är tvättat ska sisådär hundra svarta korta strumpor hitta sin kompis.
"Yes!" hör jag från hallen när berget av nytvättade, hopparade strumporna möter honom i byrålådan.
Berg kan verkligen skänka glädje på olika sätt.