Jag fick knappt ett äpple på träden i år, men som om naturen ville kompensera det dåliga fruktåret är det fullt av svamp i skogen. Jag och barnen har varit ute flera gånger redan och fyllt korgen med skogens tryggaste vänner: sopparna.
Sopparna ser ut som skumgummi under och har inga skivor. De som skiftar i rött kan vara gallsoppar, som smakar illa. På Gotland och Öland finns Djävulssoppen, den enda giftiga soppen.
Vi plockar också taggsvamp, helst blek, som ser ut som nybakade frallor slängda i mossan och favoriten, som jag sällan hittar: blomkålssvamp.
Ofta hör jag folk säga att de bara plockar trattkantareller och vanliga kantareller. Det är lite synd, men begripligt, eftersom det faktiskt finns dödligt giftiga svampar i skogen - och man kan inte smaka sig till vilka som är giftiga. De värsta, som lömsk flugsvamp, smakar inte illa enligt dem som testat och överlevt.
Men det som retar mig mest i svampskogen är när folk sparkar sönder alla svampar de inte känner till. Jag har sett många söndersparkade karljohan, smörsoppar och taggsvampar i skogen och jag har lärt mina barn att man försiktigt känner efter under hatten om det är en skivling eller sopp.
Är det en sopp får de plocka och komma till mig för närmare sortbestämning, är det en skivling får svampen stå kvar. Nästa svampplockare kanske har glädje av den.