Vad gör en pensionär en ruggig höstdag, jo i Katrineholm tar de sig ner till bowlinghallen vilken förmiddag som helst måndag till fredag. Där finns det med största säkerhet några kompisar i samma ålder som också kan tänka sig att rulla klot och kanske tävla om en kopp kaffe, eller bara spela för att det är så roligt.
Vi åker ner till Duveholmshallen en måndag och utanför hallen, som ska öppna om fem minuter, står ett gäng ivriga grå pantrar, likt små barn utanför en godisbutik på lördagen. Det är dags för veckans första pass och på de tio banorna samlas snart drygt 20 pensionärer och på läktaren sitter ytterligare några stycken och fikar och hejar på.
Snart ser man att här finns det både nybörjare och aktiva. Bowling är en sport som har fördelen, precis som golf, att åldern inte är något hinder för att vara aktiv. Det enda hindret i den här föreningen, Katrineholms seniorers bowlingklubb, KSBK, är om man är för ung, alltså under 65. Dispens går att få för +55 om du är sjukpensionär.
I föreningen finns det ett hundratal medlemmar berättar ordförande Irene Nystrand.
‒Det går lite upp och ner, det kommer till nya hela tiden och sedan blir det ju några naturliga avgångar, berättar hon.
KSBK är en mycket aktiv förening som för 14 dagar sedan var i Finspång och i förra veckan var gänget i Norrköping och spelade mot likasinnade.
‒Det är roligt och så påminner det mycket om golfen. Det gäller att hitta en spelstil och sedan försöka göra varje slag så likt det andra som möjligt, säger snart 70-årige Ronnie Erlandsson som likt hälften av gänget den här dagen tillhör kadern av golfare som nu krupit inomhus för vintern.
På banan bredvid står två damer och spelar så det står härliga till. Inga-Lill Lundh började spela i december förra året och har redan hunnit slå 639 poäng som bäst. Ännu vassare än väninnan Ammi Fogelby som har 684 som personligt rekord, men hon har spelat lite längre.
‒Det är så kul och ibland åker jag ner med barnbarnet Kalle 13 år och spelar, men än så länge har han inte klarat av att slå farmor, skrattar Inga-Lill Lundh.
Kloten väger mellan fem och sju kilo och man undrar förstås om det inte är tungt?
Men det tycker de inte och sedan spelar det inte så stor roll hur man gör.
‒Alla har olika stilar och alla är så snälla och hjälper till och ibland kan man nästan slå ett gammalt proffs, säger Ammi Fogelby och tittar på Klas "Pumpen" Hoffstedt som spelat bowling i 50 år.
‒Kommer du ihåg, när jag nästan slog dig, "Pumpen"? frågar hon.
‒Neeej, det har jag inget minne av, säger han snabbt och vänder blicken åt ett annat håll...
Jargongen är hjärtlig och det är en hel del minnen som kommer upp till ytan när man går runt och frågar om hur länge de har spelat.
‒Jag kommer ihåg när några av killarna från SKF gömde en gammal bowlares klot, delade ett annat likadant klot på mitten, gröpte ur den ena halvan och fyllde den med bly. Sedan borrade de upp fingerhålen så att det såg exakt ut som den gamle bowlarens klot. Men när han skulle spela gick det ju inte alls och han blev så sur att han gick hem, berättar Hasse Andersson och skrattar ihop med kompisarna.
Det goda humöret och skrattet ligger på lut hela tiden och man säger ju att ett gott skratt förlänger livet. Så det här gänget kommer antagligen att leva väldigt länge.