David Pettersson lever

Det finns inte så många idrottare från våra regioner som lever på sin sport, men landslagsmannen i volleyboll, David Pettersson från Österåker, är en. Här berättar han hur vardagen ser ut för ett Tysklandsproffs.

David Pettersson med mamma Gunnel och pappa Arne i omgivningarna kring Bühl.

David Pettersson med mamma Gunnel och pappa Arne i omgivningarna kring Bühl.

Foto: Privat

Övrigt2017-12-21 05:00

David Pettersson utövar sin idrott på heltid i tyska Bühl, som ligger strax utanför staden Baden-Baden, några minuters bilfärd från franska gränsen i sydvästra Tyskland.

Bühl är en stad av ungefär Katrineholms storlek och har ett av Tysklands bästa volleybollag. 23-årige David Pettersson, fyller 24 år i januari, är uppvuxen i Vannala Österåker och spelade som ung volleyboll i VVK. Men han har aldrig spelat A-lagsvolley i klubben. Efter tre år på volleygymnasiet i Falköping värvade topplaget Falkenberg honom och efter två år flyttade han till Belgien för spel i två olika klubbar under två år.

Från den här säsongen är han stationerad i den lite vassare tyska ligan där han spelar center i Bisons Bühl, ett lag som just nu ligger femma i högsta Bundesligan.

‒Det har gått bra i år, förra året kom laget sjua och nu har vi vunnit de matcher vi ska vinna och ligger femma. Kan vi komma bland de fyra främsta har vi chans på Europaspel, berättar David Pettersson på telefon.

Den tyska ligan håller han som bättre än den belgiska, som i sin tur är bättre än den svenska. Svensk volleyboll håller inte speciellt hög internationell klass, men individuellt hävdar man sig ändå riktigt bra, vilket David Pettersson är ett bra exempel på.

I Bisons Bühl finns det sju utländska spelare i tolvmannatruppen, däribland Japans stora stjärna, Masahiro Yanagida. Han är en i volleykretsar kort kille på 186 centimeter, men med en fantastisk spänst.

‒Det kommer folk från Japan till våra matcher bara för att se honom spela, han är riktigt stor i hemlandet och har en fantastisk serve.

Med så mycket folk från olika nationaliteter, de fyra coacherna är spanjorer, är ändå huvudspråket, på match och träning, engelska.

‒Men jag tar lektioner i tyska för att klara mig. Jag läste spanska i skolan och så var det franska och engelska i Belgien, berättar han.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

‒Vi tränar två gånger varje dag utom när det är match och dag efter match. Jag går upp vid 8 och gymtränar mellan 9–11, ibland är det bollträning fram till 12. Sedan lunch på någon av de fem restauranger som sponsrar oss spelare. Sedan blir det 1,5 timmes sömn efter lunchen och vid 17 börjar nästa träning. Då kollar vi ofta video på våra kommande motståndare eller på vår egen insats senast och analyserar, därefter blir det träning, dusch och sedan hem och sova. Inte så glamoröst, skrattar David.

En matchdag då?

‒Om det är bortamatch åker vi dagen innan och övernattar på hotell. Tränar sedan på förmiddagen och laddar för matchen senare på dagen eller kvällen. Sedan är vi lediga dag efter match.

Hur är ekonomin för ett volleyproffs?

‒Jag ska inte klaga, mycket av det löpande är betalt som hyra, bil och mat en gång om dagen. Jag gör inte av med så mycket pengar och har inte så mycket tid till det heller. Skulle tro att jag får mer kvar i plånboken än om jag hade haft ett normalt jobb.

Har du någon koll på VVK?

‒Ja, jag brukar följa resultaten och det har inte gått något vidare för dem. Jag har lite kontakt med Axel Qvarnström, Lukas Karlsson, Matthias Lindberg och Andreas Brinck som jag har lirat en hel del med.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!