Relationen mellan häst och ryttare, och känslan av frihet när man hoppar, det är höjdpunkten med ridningen. Så tycker Fredrik Roempe, 13 år, som tillsammans med lillebror Filip, 10 år, tävlar för Vingåkers ryttarförening i ponnyallsvenskan. VRF:s hopplag, som just nu har en förstaplacering bland nio lag, har goda chanser att vinna hela tävlingen.
– Vinner vi finalen så vinner vi allt, säger Fredrik Roempke, som började rida för sex år sedan, efter att ha hakat på några klasskompisar som berättade hur roligt det var.
När familjen sedan köpte en Shetlandsponny, blev det startskottet för både Fredrik, och mamma Catarina Roempke, som började rida igen efter flera års uppehåll. I dag är hon lagledare för VRF:s hopplag i division 3.
– Jag hinner inte rida så mycket, men jag tränar hästarna för att hålla i gång. När du rider tänker du inte på något annat, det är verkligen avstressande, säger hon.
Intresset för ridsporten går att spåra några generationer tillbaka hos familjen Roempke. Förutom mamma Catarina och pappa Peter Roempke, var också farmor och farfar ryttare en gång i tiden, och 10-årige Fredrik Roempke, har likt sin storebror, följt farföräldrarna i spåren.
– Det känns skönt med luft i ansiktet när man hoppar, säger han.
Filip och Fredrik Roempke är de enda killarna som tävlar i hopplaget. De tror att många pojkar undviker ridning på grund av att de fått för sig att ridsport är något för enbart flickor. Men så är det inte.
– Vissa anser kanske att det är ”tjejigt”, men det är inte så. Fler killar skulle börja rida om de bara skulle testa, säger Fredrik Roempke.
Vid sidan av ridningen och tävlingarna, berättar bröderna också om den alldeles speciella relationen mellan häst och ryttare, något man måste vara medveten om, om man vill bli framgångsrik.
– Hästen känner av exakt vad du känner, det smittar av sig om du är stressad, och du kan behöva lugna ner hästen innan en tävling om den är rädd, säger Fredrik Roempke.
Under tävlingsdagarna gäller det att försöka verka lugn, även om man inte är det.
– Hästarna brukar lugna ner sig om man klappar dem, säger Fredrik Roempke.
Filip, har precis börjat tävla med ponnyn Jasper, men har en speciell relation till den gamla familjemedlemmen Mini, som är en liten Shetlandsponny, och var den första hästen Filip red. Varje gång Filip trillar av Mini, stannar hästen tvärt och vänder tillbaka till Filip, fort som ögat.
– Jag älskar Mini, säger Filip.
17 juni är det dags för den stora tävlingen, då ponnyallsvenskans final i hoppning avgörs. Men pojkarna är inte nervösa. Nervositeten kommer inte förrän på tävlingsmorgonen.
– Det kan kännas pirrigt men det gäller att ta det lugnt på framdrivningen, som om det vore vilken hoppträning som helst, för att få hästen lugn, berättar bröderna.