Han såg en och annan duktig spelare passera revy på bandybanan i Katrineholm.
‒Jag såg Rinat Shamsutov och Jesper Bryngelsson. Då var KSK ganska bra och det kunde vara 3–4 000 på läktraren.
För fem år sedan klev Bosse in i KVBS styrelse. När han fick frågan så tackade han snabbt ja.
‒Jag hade ju tidigare varit med i styrelsen i Ålberga GIF och OK Hällen och visste hur det gick till, berättar han.
I fyra år var han med i bandyklubbens styrelse och han trivdes under alla åren även om det var tufft med ekonomin. Bosse var inte till riktigt bekväm i rollen att jaga sponsorer eftersom han själv var egen företagare på den tiden.
Men som bekant behöver man inte vara med i styrelsen för att dra sitt strå till stacken. Bosse har hittat den perfekta rollen i KVBS organisation. Han har tagit över rollen som ledare för skridskoåkningen med skolorna som KVBS håller i. Han fick göra det när Niklas Eriksson gick över till Tillberga.
‒Jag tycker det är roligt med barn eftersom jag har tre barn själv och har åkt mycket skridskor genom åren. Men jag har aldrig spelat bandy, jag spelade hockeybockey.
De flesta skolorna har haft skridskoåkning på schemat med Bosse som ledare. I november drog det i gång. Ett par gånger i månaden har Bosse haft en heldag med skridskoåkning på Backavallen. Det har varit en skola på förmiddagen och en på eftermiddagen. Över 200 elever deltar under en dag. Det är inte bara skolorna i Katrineholm som engagerat Bosse. Även elever från Slottsskolan i Vingåker har åkt skridskor på bandybanan.
‒Jag hoppas att det sprider sig ännu mer så att fler skolor kommer och åker skridskor, säger Bosse entusiastiskt.
Han gör det helt utan ersättning, men en och annan kopp kaffe och bulle och även en lunch har han fått för besväret.
Vad tror du det detta kan leda till när klubben genom dig bjuder in till skridskoåkning?
‒Om man leker och åker som vi gör så tror jag att det kan göra att fler börjar spela.
Själv spelade Bosse fotboll i Ålberga GoIF. Han hängde med ända upp till seniorlaget.
‒Jag satt på bänken vid en A-lagsmatch, men sedan blev jag B-lagsspelare. Efter några år blev jag ansvarig för B-laget, jag tränade med dem och såg till att det fanns spelare i laget. Jag dömde även fotboll ibland.
I samband med det träffade han sin fru och 1972 flyttade paret ihop och året därpå fick de sitt första barn.
Han försökte få med sig äldste sonen på en fotbollsträning, men han var inte så intresserad av det. Det fick bli orientering i OK Hällen i stället och Bosse hängde med ut i skogen
‒Jag följde med honom på en tävling i Hälleforsnäs, men det var ingen större hit att bara titta på en orienteringstävling så jag började springa själv. Jag var rätt så bra tränad, men jag var oduglig på att orientera. Det tog 15 år innan jag fattade hur man skulle springa efter en karta.
Mellersta sonen spelade fotboll och för det laget var Bosse tränare. Även yngsta dottern spelade fotboll, men det var först i 15-årsåldern efter att hon provat på orientering.
‒Hon var duktig i fotboll och hade bollsinne i motsats till mig.
Nu hoppas Bosse på att barnbarnen ska börja åka skridsko och jaga efter det "röda nystanet".
‒Dem har varit med mig på Backavallen för jag tycker att de ska bli bandyspelare. Jag var barnvakt åt min dotters barn i Skåne och då var vi Kristianstads ishall. Där vet de inte vad en bandyboll är, det är bara hockey som gäller, men jag har gett alla mina barnbarn en bandyklubba.