Angelica Karlsson började med triathlon i oktober förra året, och redan har hon presterat imponerande resultat, trots att hon avskyr att simträna.
Vi träffar henne på Karossens förskola där hon har jobbat i fyra år som förskolelärare och vi lyckas få till ett någorlunda vettigt samtal trots att barnen kommer och klänger på henne hela tiden under samtalet. Hon berättar att hon som många andra började med lagsporter som fotboll och innebandy, men att det inte riktigt passade hennes kynne.
‒Jag vill känna att jag presterar och att det är tack vare mig det går bra eller på grund av mig det går dåligt. Dessutom vill jag träna när det passar mig och då vill jag träna så mycket eller lite som jag har lust med, säger Angelica ärligt som erkänner att hon inte är någon lagspelare.
Men träna det älskar hon, ändå är det ingen jättedos hon lägger ner på träningen. Cirka åtta timmar i veckan är inte mer än vad en fotbollsspelare tränar och det förvånar lite. Därför inser man också att det finns en hel del outtagen potential i den här tjejen.
Och så det där med simningen som är så tråkig...
‒Jag tycker verkligen att det är trist, men så är jag också dålig på det. Cykling och löpning är jag däremot ganska bra på, eller har i alla fall lätt för, och då är det också lättare att träna på det.
När hon genomförde sin första Ironman i Kalmar för en tid sedan kom hon fräsch i mål på 11.24, målsättningen var tolv timmar. Därför inser hon att hon skulle kunna förbättra sig.
‒Jag skulle säkert kunna springa tio minuter fortare och även cykla tio minuter fortare och när det gäller simningen kan jag nog förbättra mig med 30 minuter om jag lärde mig simtekniken. Det skulle bli 50 minuter och då hade jag varit i paritet med henne ni skrev om i Kuriren förra veckan, brandmannen Ida Larsson som kvalade in till Ironman på Hawaii, säger hon eftertänksamt.
En bra egenskap om man håller på med idrott är att alltid sätta upp nåbara mål och när ett mål är uppnått, sätter man upp ett annat. Precis så håller Angelica på när hon tävlar. Men det gäller också att kunna stå ut med nesan att någon gång inte klara målet.
‒Jag hade som mål att springa KK-joggen under 45 minuter och nu har jag klarat det. Men nu vet jag inte om jag törs springa någon mer gång, tänk om jag inte klarar att slå tiden?
Men i Kalmar gick det så bra att hon inte ens var speciellt trött efteråt, så där måste hon rimligtvis springa även nästa år, eller?
‒Jag har velat fram och tillbaka. Men nu när du ska skriva om det så säger vi väl det då. Jag springer Ironman i Kalmar nästa år.
Men först ska säsongen avslutas och när vi hälsar på henne på jobbet på fredagseftermiddagen, har hon en kräftskiva som väntar på kvällen, sedan är det cykeltävling på lördagen. På lördagskvällen är det 30-årsfest och på söndagen är det Kurortsloppet i Bie.
‒Det är lugnt, jag är chaufför på bägge festerna, skrattar Angelica Karlsson.