Det var mycket prestige där KSK-tränaren Martin Halvarsson var väldigt inblandad. Han som i många år var just Ericsbergs tränare stod nu i bortalagets kabyss och coachade mot sitt gamla lag. Det fanns till och med en skylt vid planen som det stod "Halvar älskar EGoIF". Det var humor.
Den första halvleken var mycket jämn, men inga mål, däremot hade båda lagen varsitt ribbskott. Spelet böljade fram och tillbaka och det var faktiskt så att Ericsberg kändes aningen vassare.
I andra halvlek hade tydligen Halvarsson sträckt upp sina rödklädda killar, för det gick bara en minut så small det från 20 meter. Det var Robin Gustafsson som fick på en bra träff i det hala gräset och bollen smet in vid Glenn Anderssons högra stolpe. 0–1 och många trodde att det var början på ett ras.
Men det blev precis tvärtom.
Ericsberg tog över fullständigt och dominerade matchbilden helt. Det var faktiskt bara suveräne målvakten Anton Halvarsson, 15 år, som höll sitt lag kvar i matchen. Strafftillbud, nickar, långskott och frilägen, unge Anton tog allt och han var utan tvekan matchens lirare.
I och med att EGoIF tryckte på med mer och mer folk så blev det också luckor bakåt. Det utnyttjade förstås måltjuven Sanjin Karic hänsynslöst vid två tillfällen och satte 0–2 och 0–3, även om det sista målet var en solklar offside. Ericsberg fick ett tröstmål när Mathias Abrahamsson sköt ett praktfullt skott med vänstern rätt upp i krysset. Men vad hjälpte det?
KSK vann ännu en match, där man inte presterar på topp, och det är just det som ofta kännetecknar ett bra lag. Att man har den där rätta turen.