Åke Wärnström är idag 91 år gammal, men ser vältränad ut och håller fortfarande nästintill matchvikten från glansdagarna då han gick i fjädervikt, 57 kilo. Han kommer till boxningsgalan tillsammans med sitt brorsbarn Jan Wärnström, 60 år, som även han boxades på den tiden det begav sig.
Det är en dryg timme kvar till första matchen ska starta och Åke Wärnström visar fram frikortet han fick under de olympiska spelen i Helsingfors 1952.
‒Det här gäller på livstid, säger Åke och visar upp kortet som ger honom fri entré på alla boxningsevenemang i Sverige.
När han tar plats på läktaren kommer det fram den ena boxaren efter den andra och hälsar på Åke och det märks att han lever upp och uppskattar att killar som Uffe Carlsson kommer fram och hälsar.
Vad tyckte du om galan?
‒Det var en mycket bra gala med mycket tjohej runtomkring, men det var kul, säger han och skrattar.
Vad tycker du om Simon Engström då?
‒Han är bra, mycket vältränad och han var bättre än sin motståndare, även om han inte var överlägsen.
Åke Wärnström var alltså med redan 1952, för 65 år sedan, och hade sådan otur att han åkte ut i första matchen mot den blivande guldmedaljören, precis som Uffe Carlsson gjorde i Montreal 24 år senare.
‒Tjecken jag mötte var väldigt bra och han gick hela vägen och vann guld.
Sveriges stora stjärna Ingemar Johanssons tungviktsmatch mot Ed Sanders i finalen blev mycket omdiskuterad då "Ingo" diskades för passiv boxning och anklagades för att vara feg.
‒Det var han absolut inte, han var bara taktisk. Men jag tror det var en ren hämndaktion från den finländska domaren eftersom Ingemar hade slagit ut en finländare i semifinalen, säger Åke Wärnström.
Kände du Ingemar?
‒Ja, det gjorde jag, mycket väl. Jag minns en gång när jag var på kurs i Södertälje i början av 60-talet, då kom det en röd sportbil som tutade och stannade till. Ut hoppade Ingemar och hojtade: "Hej på dig Åke!" Sedan stod vi och pratade en stund. Men sedan började det komma en massa folk som flockades kring oss, då hoppade han in i bilen och körde vidare. Ingemar var en jäkla bra och jordnära kille.
Vad minns du mest och bäst från OS i Helsingfors?
‒Jag såg egentligen bara boxningsturneringen. Vi höll oss på vårt område och såg inte några andra idrotter.
Vad gillar du damboxning då?
‒Boxning är en jättebra sport att träna för alla, men jag kanske är gammal och jag tycker inte så mycket om att se när flickor boxas. Men alla får tycka vad de vill, men jag är inte så förtjust i det, säger gentlemannen Åke Wärnström försiktigt.
Fotnot: Ingemar Johansson diskades i finalen, men fick 30 år senare upprättelse och OS-silvermedaljen åter.