Victoria Borg har sprungit loppet två gånger tidigare, men den gången hade det dragits en ny sträckning över ytterligare några bergstoppar. Loppet startade i Davos på 1500 meters höjd och mål var i en bergsby på 2900 meters höjd.
‒Det var det absolut värsta jag någonsin gjort och jag har aldrig varit så slut i hela mitt liv, berättar Victoria.
Innan loppet berättade hon om en backe som det tog 75 minuter att gå uppför, att springa var inte att tänka på, det var knappt att det gick att gå. Nu hade arrangörerna lagt till ytterligare en backe, som till och med var snäppet värre och brantare.
Men Victoria fullföljde på tiden 9,41 vilket var ett personligt rekord med en dryg timme. Segraren Ida Nilsson hade tiden 7,05 och var över en timme före tvåan. Victoria Borg hamnade på 16:e plats i damklassen, vilket hon var vansinnigt nöjd med.
Ska du åka tillbaka till Schweiz nästa år igen, för fjärde gången?
‒Nu känns det inte så, men ge mig några dagar så kommer jag nog att fundera på det.
KK-joggen nästa tisdag?
‒Nej, det orkar jag inte tänka på. Nu ska jag bara promenera, cykla lite lätt och rehaba den närmaste tiden och läka kroppen. Framförallt är det huvudet som måste komma i fas igen. Benen känns förvånansvärt bra, men det är en fruktansvärd psykisk påfrestning att genomföra det här loppet.
Vad var känslan när du passerade mållinjen?
‒Sååå skööönt, att äntligen få lägga mig ner och vila. Sista backen innan mål var hemsk, på toppen var jag tvungen att vila en minut innan jag orkade ta mig över mållinjen. Sedan dagen efter, vid frukosten, svimmade jag och fick åka till sjukan och de fick ge mig dropp.